- Project Runeberg -  Valfrändskap /
59

(1903) [MARC] [MARC] Author: Johann Wolfgang von Goethe Translator: Walborg Hedberg With: Hellen Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 59 —
så kunna vi belåtet på sköna promenader njuta
räntorna af ett väl placeradt kapital, i stället för
att som nu vid årsbokslutet missmodigt beräkna
en klen inkomst.»
Icke ens Charlotte kunde som god husmor ha
mycket att invända häremot. Saken hade redan
förut varit på tal. Nu ville kaptenen göra upp en
plan att stycka sönder ägorna mellan skogsbön-
derna, men Edvard ville gå kortare och bekvämare
till väga. Den nuvarande arrendatorn, som redan
erbjudit sig att köpa mejeriet, skulle få det och
betala terminvis, så kunde man terminvis fullborda
sträcka efter sträcka af den planmässiga väganlägg-
ningen.
Ett så förståndigt förslag kunde icke annat
än väcka bifall, och hela sällskapet såg redan i
andanom de nya vägarna slingra sig fram med de
behagligaste hviloplatser och utsiktspunkter här
och hvar.
För att i detalj ändå mer klargöra allting för
sig, tog man, hemkommen på aftonen, genast fram
den nya kartan. Man tog en öfverblick af den
tiilryggalagda vägen och såg, hur den på några
ställen skulle kunna ledas ännu fördelaktigare. Alla
föregående förslag diskuterades ännu en gång och
förknippades med den nyaste idén, platsen för den
nya byggnaden midt emot slottet gillades återigen
och gjordes till slutpunkt för vägen.
Ottilie hade suttit tyst hela tiden, då Edvard
slutligen sköt planen, som hittills legat framför
Charlotte, till henne och bad henne säga sin me-
ning. Och då hon tvekade ett ögonblick, uppmanade
han henne ömt att icke tiga, — allt var ju ännu
oafgjordt, allt ännu i vardande.
»Jag skulle bygga huset här,» sade Ottilie, i
det hon satte fingret på den högsta punkten af
kullen. »Man skulle visserligen icke se slottet, som
skyms undan af skogen, men till gengäld befunne
man sig som i en annan och ny värld, i det att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:47:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/valfrands/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free