- Project Runeberg -  Valfrändskap /
63

(1903) [MARC] [MARC] Author: Johann Wolfgang von Goethe Translator: Walborg Hedberg With: Hellen Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 63
ha inöfvat den med tanke på Edvards utförande
af sin stämma. Hon hade så fullständigt gjort hans
brister till sina, att däraf ånyo uppstod liksom ett
lefvande helt, hvilket visserligen icke rörde sig i
sträng takt, men dock lät mycket vackert och be-
hagligt. Kompositören själf skulle haft glädje af
att höra sitt opus vanställdt på ett så förtjusande
sätt.
Också detta underliga, oväntade samman-
träffande iakttogo Charlotte och kaptenen stilla-
tigande med ungefär samma känsla, hvarmed man
betraktar barnsliga handlingar, som man icke precis
gillar för deras betänkliga följders skull och dock
icke kan banna, ja, kanske till och med måste af-
undas. Ty egentligen var dessa bådas kärlek i
lika stark tillväxt som de andras och måhända
endast farligare därigenom, att de bägge två voro
allvarligare, säkrare på sig själfva och bättre i stånd
att behärska sig.
Redan började kaptenen känna, att en omot-
ståndlig vana hotade att fjättra honom vid Charlotte.
Han tvang sig till att undvika anläggningarna de
timmar, då Charlotte plägade komma dit, i det
han stod upp tidigt om morgnarna, ordnade allt
för dagen, samt därefter drog sig tillbaka till sin
slottsflygel för att arbeta. De första dagarna ansåg
Charlotte det för en tillfällighet — hon sökte honom
på alla upptänkliga ställen, men så trodde hon
sig förstå honom och högaktade honom endast så
mycket mer därför.
Men om kaptenen undvek att vara ensam med
Charlotte, så var han i stället desto ifrigare att
bedrifva och påskynda arbetet med anläggningarna
för att på ett glänsande sätt fira den annalkande
födelsedagsfesten. På samma gång han nedifrån
ledde upp den bekväma vägen bakom byn, lät han
också, under förevändning att bryta sten, arbetet
fortgå uppifrån nedåt, och han hade så anordnat
och beräknat alltsammans, att först under den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:47:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/valfrands/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free