Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68 —
liknande infall. Damerna töfvade icke med att
lägga ner af sina små hårkammar, luktflaskor och
andra prydnader sparades icke heller, och endast
Ottilie dröjde ännu, till dess Edvard med ett vän-
ligt ord ryckte henne ur betraktandet af alla de
instufvade och nedlagda föremålen. Hon löste då
från halsen guldkedjan, på hvilken hennes fars
porträtt hängt, och lade den sakta öfver de andra
klenoderna, hvarpå Edvard med en viss brådska
drog försorg om, att den väl afpassade täckplattan
fälldes ner och kittades fast.
Den unge gesällen som varit ifrigast behjälp-
lig därmed, tog åter på sig sin talarmin och fort-
satte: »Vi grunda denna sten för evigt, till lång-
varig glädje för detta husets nuvarande och blif-
vande ägare. Men i det vi här liksom gräfva ned
en skatt, så tänka vi, vid det grundligaste af alla
göromål, äfven på förgängligheten af de mänskliga
tingen; vi tänka oss som en möjlighet, att detta
välförseglade lock åter skulle kunna bli upptaget,
hvilket icke kan ske förr, än då allt det blifvit
förstördt, som vi ännu icke ens uppfört.
»Men för att detta må bli uppfördt, så tänkom
icke på framtiden, utan återvändom till det när-
varande! Låtom oss efter att ha firat dagens fest,
genast taga itu med vårt arbete, så att intet af de
handtverksskrån, som skola arbeta vidare på vår
grund, behöfver hålla hvilodag, så att byggnaden
skyndsamt må resa sig i höjden och bli fullbordad,
och ur de fönster, som ännu icke finnas, husets
herre med sin familj och sina gäster gladt må
kunna skåda kring i nejden. Och därmed tömma
vi en skål för alla dessa husets blifvande gäster
liksom för alla de närvarande!»
Och så tömde han ett slipadt fotglas i ett enda
drag och kastade det i luften, ty det betecknar ett
öfvermått af glädje att förstöra det kärl, af hvilket
man begagnat sig i glädjens ögonblick. Men denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
