Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 69 —
gång gick det annorlunda — glaset föll icke ner
på marken igen, och ändå skedde intet underverk.
Man hade nämligen för att det skulle gå un-
dan med bygget, redan undangjort alla gräfningar
vid motsatta ändan, ja, redan börjat uppföra mu-
rarna, och därför rest upp ställningar så högt,
som det skulle komma att behöfvas.
Att man belagt dem med bräder särskildt till
denna festlighet och släppt en mängd åskådare dit
upp, hade skett för arbetsfolkets skull. Dit upp
flög glaset och uppfångades af en arbetare, som
betraktade denna slump som ett lyckligt förebud
för sig. Till slut visade han det rundt omkring
utan att släppa det ur handen, och man såg där
bokstäfverna E och C inristade i sirligt samman-
bundna slängar. ■— det var ett af de glas, som
blifvit förfärdigade åt Edvard i hans ungdom.
Ställningarna stodo åter tomma, och de mest
lättfotade af gästerna klättrade dit upp för att se
sig omkring. De kunde icke nog prisa den härliga
utsikten åt alla håll •— ty hvad upptäcker icke
allt den, som på en högt belägen punkt står om
också blott en våning högre! Inåt landet skönjdes
flere nya byar, flodens silfverstrimma syntes tydligt,
ja, en påstod sig till och med varseblifva tornen i
hufvudstaden. Åt baksidan, bortom de skogiga
höjderna reste sig de blå topparna på ett aflägset
berg, och den närmaste trakten kunde man full-
ständigt öfverblicka.
»Nu borde endast,» utropade någon, »de tre
dammarna förenas till en sjö, då skulle utsikten
icke lämna något öfrigt att önska i storslagenhet.»
»Det skulle väl låta göra sig,» sade kaptenen,
»ty i forna tider utgjorde de verkligen en fjällsjö.»
»Jag anhåller bara, att ni skona min platan-
och poppelgrupp,» inföll Edvard, »som står där så
vacker vid den mellersta dammen. — »Ser ni,»
vände han sig till Ottilie, i det han förde henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
