- Project Runeberg -  Valfrändskap /
72

(1903) [MARC] [MARC] Author: Johann Wolfgang von Goethe Translator: Walborg Hedberg With: Hellen Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 72
Kaptenen beskref närmare ryttarens utseende.
»Så är det ändå lian,» sade Edvard, »ty detal-
jerna, som du ser bättre än jag, passa alldeles ihop
till helhetsbilden, som jag mycket väl kan urskilja.
Det är Mittler. Men hur kommer det sig, att han
rider så långsamt?»
Ryttaren kom närmare, och det var verkligen
Mittler. Man välkomnade honom vänligt, då han
långsamt steg uppför trappan.
»Hvarför kom ni icke i går?» ropade Edvard
emot honom.
»Bullrande fester tycker jag icke om,» svarade
han. »Men i dag kommer jag för att i stillhet fira
min väninnas födelsedag.»
»Hur har ni då fått så mycket tid till öfver-
lopps?» frågade Edvard skämtande.
»Om ni sätta något värde på mitt besök, så
ha ni för det att tacka en betraktelse, som jag
gjorde i går. Jag fröjdade mig hjärtligt halfva
dagen i ett hus, där jag stiftat fred, och då hörde
jag, att här firades födelsedag. Det kan man då,
när allt kommer omkring, kalla själfviskt, tänkte
jag för mig själf, att endast vilja glädja sig med dem,
som man förmått till fred. Hvarför också icke en
gång glädja sig med vänner, som hålla fred och
troget omhulda den? Sagdt och gjordt! Här är
jag nu, som jag föresatte mig.»
»I går skulle ni funnit ett stort sällskap, i dag
finner ni endast ett litet,» sade Charlotte.» Ni träffar
grefven och baronessan, som redan förut skaffat
er åtskilligt att göra.»
Den besynnerlige mannen for med förargad
liflighet upp ur kretsen af de fyra vännerna, som
välkomnande omringat honom, och sökte efter
hatt och ridspö.
»Det är då som ett olycksöde öfver mig, om
jag någon gång vill hvila mig och hatrefligt! Men
hvarför skall jag också gå ifrån min karaktär!
Jag hade icke bort komma, och nu blir jag bort-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:47:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/valfrands/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free