Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 81
gång skapa hans lycka och göra mig en högtstående
vän på det bästa förbunden.»
Det var som om ett åskslag träffat Charlotte.
Grefven märkte ingenting, ty kvinnorna, som städse
äro vana att lägga band på sig, bevara äfven i de
utomordentligaste fall alltid en slags skenbar fatt-
ning. Men hon uppfattade icke längre hvad grefven
sade, då han fortfor:
»Då jag är öfvertygad om en sak, går det fort
undan för mig. Jag har redan satt ihop mitt bref
i tankarna och är ifrig att få skrifva det. Ni skaffar
mig ju ett ridande bud, som jag kan få skicka af
redan i afton.»
Charlotte kände en svidande smärta. Öfver-
raskad lika mycket af dessa förslag som af sina
egna känslor, kunde hon icke få fram ett ord.
Lyckligtvis fortfor grefven att orda om sina planer
för kaptenen, hvilkas stora fördelar Charlotte en-
dast alltför väl insåg. Det var hög tid, att kap-
tenen kom upp igen och vecklade upp sin pappers-
rulle för grefven. Men med hvilka andra ögon
såg hon icke nu på den vän, hon skulle förlora!
Med en nödtorftig böjning på hufvudet vände hon
sig bort och ilade ned till mosshyddan. Innan
hon ännu hunnit halfvägs, strömmade tårarna ur
hennes ögon, och nu störtade hon in i det lilla
eremitaget och öfverlämnade sig hejdlöst åt en
smärta, en lidelse, en förtviflan, om hvars möjlig-
het hon för några ögonblick sedan icke haft den
ringaste aning.
Edvard åter hade med baronessan promenerat
fram till dammarna. Den kloka damen, som gärna
ville ha reda på allting, märkte snart under ett
försiktigt trefvande samspråk, att Edvard vidlyftigt
utlät sig till Ottilies beröm, och förstod att på ett
så naturligt sätt bringa honom i farten, att det till
slut icke återstod henne något tvifvel om, att här
en lidelse flammat upp och redan stode i full låga.
6. — Valfrändskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
