- Project Runeberg -  Valfrändskap /
85

(1903) [MARC] [MARC] Author: Johann Wolfgang von Goethe Translator: Walborg Hedberg With: Hellen Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

85 —
hvilka icke visste någonting bättre än att dricka
den älskades skål i hennes egen sko.»
Mellan två intima vänner var icke tåspetsen
det enda, som blef föremål för lofsånger. De
gingo från personen öfver till gamla historier och
äfventyr och började tala om de hinder, man lagt
i vägen för de båda älslcandes möten, hvilken
möda de gjort sig, hvilka listiga utvägar de funnit
på endast för att kunna få försäkra hvarandra om
sin kärlek.
»Minns du,» fortfor grefven, »hvilka äfventyr
jag med vänskaplig oegennytta bistod dig i, då
deras högheter besökte sin farbror på det där
gamla vidsträckta slottet? Dagen hade förflutit
med högtidliga ceremonier och i högtidsdräkt en
del af natten skulle åtminstone ägnas åt otvunget
och ömt samspråk.»
»Ni hade tagit noga reda på vägen till hof-
damernas kvarter,» sade Edvard, »och vi kommo
lyckligt fram till min älskade.»
»Hvilken,» inföll grefven, »tänkt mera på an-
ständigheten än på min tillfredsställelse och be-
hållit hos sig en fasligt ful duenna, så att jag
hade det högst otrefligt, under det ni på det
angenämaste underhöllo hvarandra med blickar
och ord.»
»Ja, senast i går,» genmälde Edvard, »då ni
låtit anmäla er, påminde vi, min hustru och jag,
oss hela den där historien, i synnerhet vårt åter-
tåg. Vi togo miste om vägen och kommo in i lif-
gardisternas vaktsal. Då vi härifrån hittade mycket
bra, trodde vi oss utan vidare kunna gå igenom.
Men hur stor blef icke vår häpnad, då vi öppnade
dörren! Golfvet var belagdt med madrasser, på
hvilka de jättelika soldaterna lågo utsträckta i fler-
dubbla led och sofvo. Den ende vakande skilt-
vakten stirrade förundrad på oss, men i ungdomligt
öfvermod klefvo vi helt lugnt öfver de utsträckta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:47:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/valfrands/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free