- Project Runeberg -  Valfrändskap /
90

(1903) [MARC] [MARC] Author: Johann Wolfgang von Goethe Translator: Walborg Hedberg With: Hellen Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 90 —
deras inre känslor och sinnesstämning. Grefven
och baronessan möttes med det glada välbehag,
som ett par älskande känna, då de efter en tids
skilsmässa åter försäkrat hvarandra om sin ömse-
sidiga kärlek, medan åter Charlotte och Edvard
liksom skamsna och ångerfulla gingo emot kap-
tenen och Ottilie. Ty kärleken är så beskaffad,
att den ensam anser sig ha rätt, och att alla andra
rättigheter försvinna inför den. Ottilie var barns-
ligt upprymd och på sitt sätt hvad man kunde
kalla öppen. Allvarlig föreföll däremot kaptenen,
— genom samtalet med grefven, som upprört allt
det inom honom, hvilket en tid legat slumrande,
hade han endast allt för klart känt, att han här
egentligen icke uppfyllde sin bestämmelse, utan i
grund och botten blott ödde bort tiden i ett halft
verksamt dagdrifveri.
Knappt hade de båda gästerna aflägsnat sig,
förr än nya visiter anlände, välkommet för Char-
lotte, som ville komma ifrån sig själf och förströ
tankarna, olägligt för Edvard, som kände en star-
kare åtrå än någonsin att ägna sig åt Ottilie, och
likaledes olägligt för Ottilie, som ännu icke var
färdig med afskriften, hvilken behöfdes tidigt nästa
morgon. Därför ilade hon också, då de främ-
mande sent omsider aflägsnade sig, genast upp på
sitt rum.
Det hade blifvit afton. Edvard, Charlotte och
kaptenen, hvilka följt gästerna ett stycke till fots,
innan de satte sig upp i vagnen, kommo öfverens
om att promenera vidare fram till dammarna. En
båt hade just kommit, hvilken Edvard med stor
kostnad förskrifvit långt ifrån, och de ville pröfva,
om den gick lätt att ro och styra. Den låg bunden
vid stranden af den mellersta dammen, icke långt
från några gamla ekar, hvilka man redan räknat
på för de blifvande anläggningarna. Här skulle
en landningsplats anbringas och en arkitektonisk

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:47:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/valfrands/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free