- Project Runeberg -  Valfrändskap /
93

(1903) [MARC] [MARC] Author: Johann Wolfgang von Goethe Translator: Walborg Hedberg With: Hellen Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

93 —
något liknande med känslor af högaktning och
vördnad. Man uppskattar först det värdefulla här
i världen, då man finner tillfälle att ägna dessa
känslor åt ett visst föremål.»
Charlotte drog sig så snart som möjligt till-
baka till sitt sofrum, för att i minnet genomgå,
hvad som denna afton tilldragit sig mellan henne
och kaptenen.
Då Edvard hoppade i land och stötte ut båten,
öfverlämnande hustru och vän åt det gungande
elementet, såg Charlotte den man, för hvars skull
hon i hemlighet redan lidit så mycket, sitta fram-
för henne i skymningen och med två åror föra
båten framåt. Hon kände en djup sorgsenhet,
sådan hon sällan erfarit. Båtens rörelse, årornas
plaskande, vindkåren, som krusade vattenspegeln,
suset i säfven, fåglarnas sista vingslag, framblin-
kandet af de första stjärnorna — allt föreföll så
spöklilct i den allmänna tystnaden. Det var henne,
som om vännen förde henne långt bort för att ut-
sätta henne, lämna henne ensam. En sällsam
sinnesrörelse böljade inom henne, och hon kunde
icke gråta.
Kaptenen beskref emellertid, hur efter hans
mening anläggningarna borde göras. Han berömde
båtens goda egenskaper, att den så lätt lät sig
styras och drifvas fram af en roddare med två
åror. Hon borde själf lära sig det, — det är ofta
en behaglig känsla att ensam glida fram öfver
vattnet och vara sin egen roddare och styrman.
Vid dessa ord kom tanken på den förestående
skilsmässan och gjorde Charlotte beklämd om
hjärtat.
»Säger han det med afsikt?» tänkte hon för
sig själf. »Vet han det redan? Anar han det?
Eller säger han det endast af en slump, förkunnar
han mig omedvetet mitt öde?»
Ett djupt vemod grep henne och en plötslig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:47:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/valfrands/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free