- Project Runeberg -  Valfrändskap /
103

(1903) [MARC] [MARC] Author: Johann Wolfgang von Goethe Translator: Walborg Hedberg With: Hellen Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 103 —
och hållbarhet åt verket. Kaptenen gladde sig i
tysthet öfver, att man icke skulle märka hans från-
varo, ty han hade den principen att icke skiljas
från ett ofullbordadt göromål, som han åtagit sig,
förr än han såge sig på ett tillfredsställande vis
ersatt, ja, han föraktade dem, som för alt göra
sin bortgång ännu kännbarare ytterligare trassla
till förhållandena och med rå egoism söka förstöra
det, i hvilket de icke längre kunna medarbeta.
Så arbetade man med ansträngd ifver för att
fira Ottilies födelsedag, utan att man sade något
därom eller ens öppet erkände det för sig själf.
Hur fri från afund Charlotte än var, ansåg hon
dock icke, att det kunde bli någon riktig fest.
Ottilies ungdom, hennes förmögenhetsförhållanden
och ställning till familjen berättigade henne icke
att uppträda som dagens drottning. Och Edvard
ville icke tala därom, emedan allt skulle komma
som af sig själft, öfverraska och glädja helt natur-
ligt. Alla enades därför stillatigande om förevänd-
ningen, att man just den dagen skulle resa virket
till lusthuset och med anledning däraf inbjuda så
väl folket som vännerna till en fest.
Edvards kärlek kände emellertid inga gränser.
Lika helt som han åtrådde att kalla Ottilie sin,
lika omåttlig var han i sitt begär alt för hennes
skull offra, ge och lofva. Till några presenter, som
han ville förära Ottilie på födelsedagen, hade Char-
lotte gjort honom alldeles för tarfliga förslag. Han
talade med sin kammartjänare, som ombesörjde
hans garderob och stod i ständig beröring med
köpmän och modehandlare, och denne, som icke
var okunnig om, hvilka gåfvor som voro lämpligast,
eller hur de bäst borde framlämnas, beställde ge-
nast i staden den näpnaste lilla kista, öfverklädd
med rödt saffian, beslagen med stålspikar och fylld
med presenter, värdiga ett sådant skal.
Ännu ett annat förslag gjorde han. Det fanns
ett litet fyrverkeri, som man oupphörligt glömt att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:47:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/valfrands/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free