- Project Runeberg -  Valfrändskap /
106

(1903) [MARC] [MARC] Author: Johann Wolfgang von Goethe Translator: Walborg Hedberg With: Hellen Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

106
tekten alt på takfrisen beteckna dagens datum i
blommor. Detta kunde ännu gå för sig, men kap-
tenen kom just lagom för att hindra, att också
Ottilies initialer blefvo uppsatta på gafveln. Han
förstod att på ett behändigt vis afböja detta och
få de redan färdiga blomsterbokstäfverna undan-
lagda.
Kransen var uppsatt och synlig vidt omkring
i nejden. De brokiga banden och dukarna fladd-
rade i luften, och ett kort tal förklingade nästan
ohördt i blåsten. Den högtidliga ceremonien var
slut, nu skulle dansen börja på den jämnade och
af löf inringade platsen framför byggnaden. En
vacker ung timmerman förde en nätt bondflicka
fram till Edvard och bjöd upp Ottilie, som stod
bredvid. De båda paren fingo genast efterföljare,
och snart bytte Edvard om och tog Ottilie i stället
för att dansa rundt med henne. De yngre af säll-
skapet blandade sig gladt i folkets dans, medan de
äldre stodo och sågo på.
Innan man sedan skingrades på olika prome-
nader, blef det öfverenskommet, att man vid sol-
nedgången åter skulle samlas under platanerna.
Edvard infann sig först, ordnade alltsammans och
träffade aftal med kammartjänaren, som på andra
sidan dammen i sällskap med fyrverkaren skulle
sörja för lusteldarna. Det var icke med nöje, kap-
tenen lade märke till dessa förberedelser, men då
han ville tala med Edvard om det väntade tilloppet
af åskådare, bad denne honom en smula häftigt,
att han skulle vara god och öfverlämna denna del
af festligheterna åt honom ensam.
Folket hade redan trängt ihop sig på de upp-
gräfda dammvallarna, där marken var ojämn och
osäker. Solen gick ner, skymningen inträdde, och
under väntan på djupare mörker kringbjödos för-
friskningar bland sällskapet under platanerna. Man
fann platsen gudomlig och gladde sig åt tanken på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:47:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/valfrands/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free