Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 108 —
dröjer, ända tills några lugna, förståndiga personer,
som stått helt nära och själfva hjälpt till med
räddningen, på det heligaste försäkra, att alla äro
räddade.
Charlotte ser honom gå hem, hon tänker på,
att vin och te och hvad annat, som kan behöfvas,
är inlåst, och att människor i slika fall vanligen
tappa hufvudet. Därför ilar hon genom de sking-
rade gästerna, som ännu befinna sig under plata-
nerna. Edvard håller på att öfvertala dem att
stanna, om en liten stund skall han ge tecken åt
fyrverkeriet att börja. Charlotte närmar sig och
ber honom uppskjuta ett nöje, som nu icke är på
sin plats, hon påminner honom om, hvad man är
skyldig räddaren och den räddade.
»Fältskärn skall nog göra sin skyldighet,» sva-
rade Edvard. »Han är försedd med allt, som be-
höfs, och vår efterhängsenhet skulle endast hindra
honom.»
Charlotte stod fast vid sin mening, och vinkade
åt Ottilie, som genast gjorde sig i ordning att gå.
Men Edvard grep hennes hand och ropade:
»Vi vilja icke sluta denna dag i ett lasarett!
Till barmhärtighetssyster är hon för god. Äfven
oss förutan lära nog de skendöda vakna till lif
och de lefvande kunna torka sig.»
Charlotte teg och gick. Några följde henne,
andra dessa, till slut ville ingen vara den sista, och
så aflägsnade sig alla. Edvard och Ottilie stodo
ensamma under platanerna. Han envisades att
stanna, hur enträget och ängsligt hon än bad honom
att med henne återvända till slottet.
»Nej, Ottilie!» utbrast han. »Stora ting ske
icke på det vanliga, slätstrukna sättet. Denna aftons
oväntade tilldragelse för oss fortare samman. Du
är min! Jag har redan så ofta sagt och svurit
dig det, nu skola vi icke längre säga och svära det,
nu skall det bli verklighet!»
Båten kom glidande öfver från andra sidan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
