Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SEXTONDE KAPITLET.
Morgonen därpå var kaptenen försvunnen, efter
att endast ha lämnat efter sig en tacksam biljett
till sina vänner. Han och Charlotte hade kvällen
förut tagit ett lialft och enstafvigt farväl. Hon anade
en evig skilsmässa och fogade sig däri, ty i grefvens
andra bref, som kaptenen till sist meddelade henné,
hade också framskymtat utsikten till ett fördelaktigt
giftermål, och fastän hon icke skänkte denna punkt
någon uppmärksamhet, så ansåg hon saken dock
redan för viss och afstod helt och obetingadt ifrån
honom.
Däremot trodde hon sig nu äfven af andra kunna
fordra samma tvång, som hon ålagt sig själf. —
det hade icke varit omöjligt för henne, alltså borde
det vara möjligt för andra. I denna sinnesstäm-
ning öppnade hon samtalet med sin man och gjorde
det så mycket mera öppet och tillförlitligt, som hon
kände, att saken måste afgöras en gång för alla.
»Vår vän har lämnat oss,» sade hon, »vi stå
nu åter gentemot hvarandra som förr, och det beror
väl endast på oss själfva, om vi helt och hållet
skola återvända till det forna tillståndet.»
Edvard, som icke uppfattade något annat än
hvad som smekte hans lidelse, trodde, att Charlotte
med dessa ord syftade på sitt forna änkestånd
och ville ge en om också obestämd förhoppning
på skilsmässa. Han svarade alltså leende:
»Hvarför icke? Hufvudsaken är bara att komma
öfver ens.»
Han kände sig därför mycket besviken, då
Charlotte genmälde:
»Hvad beträffar att också försätta Ottilie i
andra förhållanden, så ha vi för närvarande endast
att välja, ty det har yppat sig två olika tillfällen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
