Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
• r’’;>
f
— 113 —
mycket kan man i alla händelser säga, att vi båda
icke äro tillräckligt unga att i blindo rusa dit man
icke bör eller får. Ingen kan längre sörja för oss,
vi måste vara våra egna vänner, våra egna hof-
mästare. Ingen väntar af oss, att vi skola tappa
bort oss i ytterligheter, ingen väntar att finna oss
klandervärda eller till och med löjliga.»
»Kan du förtänka mig,» sade Edvard, som
icke förmådde besvara sin hustrus öppna rena språk,
»kan du banna mig, för att Ottilies lycka ligger
mig om hjärtat? Och det icke hennes framtida
lycka, som ju icke alltid kan beräknas, utan hen-
nes närvarande? Tänk dig, uppriktigt och utan själf-
bedrägeri, Ottilie ryckt ur vår krets och gifven i
främmande människors våld! ■— Jag åtminstone
känner mig icke grym nog att utsätta henne för
ett sådant omslag.»
Charlotte märkte mycket väl den beslutsamhet,
som dolde sig bakom mannens låtsade lugn. Först
nu kände hon, hur långt han kommit ifrån henne.
Icke utan sinnesrörelse utbrast hon:
»Kan Ottilie vara lycklig, då hon åstadkommer
söndring mellan oss! då hon beröfvar mig en make,
våra barn en fader!»
»För våra barn tänker jag det är sörjdt,» sade
Edvard med ett kallt leende, men tilläde så en
smula vänligare: » Hvem behöfver också genast tänka
på sådana ytterligheter!»
»Ytterligheterna ligga passionen alltför nära,»
anmärkte Charlotte. »Försmå icke, medan det ännu
är tid, ett godt råd, försmå icke den hjälp jag
erbjuder oss båda! Käre, käraste Edvard, låt mig
råda! Kan du begära af mig, att jag utan vidare
skall afstå från min sent vunna lycka, från min
skönaste rättighet, från dig?»
»Hvem säger det?» frågade Edvard en smula
förlägen.
»Du själf,» svarade Charlotte. »Om du vill
behålla Ottilie i din närhet, inser du icke, hvad
8. — Valfrändskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
