- Project Runeberg -  Valfrändskap /
120

(1903) [MARC] [MARC] Author: Johann Wolfgang von Goethe Translator: Walborg Hedberg With: Hellen Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

120
slöseri betänkligt rubba deras goda förmögenhets-
villkor.
De parkanläggningar, som redan voro på-
började, afbröt hon icke, utan lät tvärtom fortsätta
livad som måste läggas till grund för framtida an-
läggningar, men därmed fick det också bero. När
liennes man kom hem igen, skulle han ännu finna
fullt upp med roande sysselsättning.
Vid alla dessa arbeten och planer kunde hon
icke nog berömma arkitektens sätt att gå till väga.
Insjön utbredde sig inom kort för hennes blickar
med sina nyuppståndna vackert planterade och
gräsbevuxna stränder. På det nya huset var allt
grofarbete färdigt, allt, som beliöfdes för att under-
hålla det, ombesörjdt, och då lät hon afsluta
bygget på en punkt, från hvilken man åter be-
kvämt kunde börja på igen. Därjämte var hon
lugn och glad, Ottilie endast skenbart så, ty i allt
forskade hon endast efter tecken på, om Edvard
snart väntades hem eller ej — det var det enda,
som intresserade henne.
Välkommen var henne därför en anordning,
som man funnit på i syfte alt alltid hålla den stora
parken ren och snygg, och till hvilken redan Ed-
vard haft idén. Man samlade ihop bondgossarna
från byn och lät dem taga i tu med arbetet på
kvällsstunderna, efter att grundligt ha tvättat sig
och iklädt sig ett slags livré. Garderoben fanns
på slottet, åt de ordentligaste och förståndigaste
gossarna anförtroddes att hålla uppsikt öfver de
andra, arkitekten ledde det hela, och innan man
visste ordet af, hade gossarna allesammans en viss
skicklighet. De voro lätta att inöfva och förrättade
sitt arbete som ett slags exercis. Det var i sanning
en vacker och uppfriskande syn att se dem komma
dragande med sina skrapor, knifvar, räfsor, spadar
och hackor, medan andra buro korgar att forsla
bort ogräs och stenar i, och ännu andra släpade
den stora, tunga järnvälten efter sig — ett ung-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:47:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/valfrands/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free