Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ADERTONDE KAPITLET.
Att den märkvärdigt verksamme man, med
hvilken vi redan gjort bekantskap, att Mittler, så
fort han fick höra talas om den ofärd, som drabbat
hans vänner, genast var angelägen ätt bevisa sin
vänskap och skicklighet, fastän ingen af parterna
ännu anropat hans hjälp, låter lätt tänka sig. Dock
tycktes det honom rådligast att först dröja en tid,
ty han visste blott alltför väl, att det är svårare
att komma bildade än obildade människor till
hjälp, när det gäller moraliska förvecklingar. Han
öfverlämnade dem därför under en tid åt sig själfva,
men till slut kunde han icke härda ut längre, utan
skyndade att uppsöka Edvard, hvilken han redan
var på spåren.
Hans väg förde honom till en täck dal, hvars
grönskande, trädrika ängsmarker genomringlades
af en ofta brusande, alltid sorlande bäck. På de
långsträckta sluttningarna utbredde sig fruktbara
åkrar och välbevuxna fruktträdgårdar. Byarna
lågo icke för nära hvarandra; det hela hade en
fridfull prägel, och om de enskilda partierna också
icke frestade en målares pensel, tycktes de dock
kunna locka en att där uppslå sina bopålar. En
välskött mejerigård med ett snyggt, anspråkslöst
boningshus, omgifvet af trädgårdar, föll honom
slutligen i ögonen. Han antog, att detta var Ed-
vards ttllfälliga vistelseort, och han misstog sig icke.
Om denne ensamme vän kunna vi säga så
mycket, att han där i stillheten helt och hållet
ägnade sig åt sin lidelse och uttänkte en mängd
planer, närde en mängd förhoppningar. Han kunde
icke dölja för sig, att han längtade att få träffa
Otlilie, att han längtade att få locka henne till sig
och efter mycket annat tillåtet och otillåtet, som
han icke nekade sina tankar att dröja vid. Så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
