- Project Runeberg -  Valfrändskap /
126

(1903) [MARC] [MARC] Author: Johann Wolfgang von Goethe Translator: Walborg Hedberg With: Hellen Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

126 —
lycklig, ljärran från henne! Min fantasi sysslar
med, hvad Ottilie borde göra, för att närma sig
mig. Jag skrifver ljufva, förtroliga bref från henne
till mig själf, jag svarar henne och förvarar brefven
tillsammans. Jag har lofvat att icke taga ett steg
emot henne, och det vill jag hålla. Men hvad
hinder henne, att hon icke vänder sig till mig?
Har måhända Charlotte varit nog grym att atfordra
henne ett löfte, en ed att icke skrifva till mig, icke
på något sätt låta höra af sig? Det är naturligt,
det är sannolikt, och dock finner jag det oerhördt,
olidligt. Om hon älskar mig, som jag tror, ja,
som jag vet, hvarför besluter hon sig icke, hvar-
för har hon icke mod att tly och kasta sig i mina
armar? Det borde hon, tänker jag mången gång,
det kunde hon. När det rör sig ute i tamburen,
ser jag mot dörren — det är hon, som kommer!
tänker jag, hoppas jag. Ack, och då det möjliga
är omöjligt, inbillar jag mig, att det omöjliga måste
bli möjligt. Om nätterna då jag vaknar och lam-
pan kastar ett osäkert sken öfver sofrummet, då
skulle hennes skepnad, hennes ande, en aning af
henne sväfva förbi, nalkas mig, fatta mig blott för
ett ögonblick, så att jag finge en slags försäkran
om, att hon tänker på mig, att hon är min.
»En enda glädje återstår mig ännu. Då jag
var henne nära, drömde jag aldrig om henne, men
nu, då vi äro skilda åt, mötas vi i drömmen, och
sällsamt nog, först nu, sedan jag lärt känna andra
älskvärda damer här i grannskapet, visar sig hennes
bild för mig i drömmen, som om hon ville säga
till mig: ’Se dig rundt omkring, du finner dock
aldrig någon skönare och älskligare än mig.’
»Och så blandar sig hennes bild i alla mina
drömmar. Allt, hvad vi upplefvat tillsammans,
skjuter sig in i och om livartannat. Än under-
skrifva vi ett kontrakt — där är hennes hand och
min, hennes namn och mitt, de utplåna hvar-
andra, slingra sig in i hvarandra. Men dessa fanta-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:47:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/valfrands/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free