Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
siens underbara gyckelbilder äro icke heller utan
sin smärta. Ofta gör hon något, som fördunklar
den rena föreställning jag har om henne, och då
först känner jag, genom min gränslösa ångest, hur
mycket jag älskar henne. Ofta retas hon med mig
alldeles mot sin vana och plågar mig, men då för-
ändras genast hennes bild, hennes lilla runda för-
tjusande ansikte tänjer ut sig på längden, det är
en annan. Men ändå känner jag mig plågad, miss-
lynt och förstörd.
»Skratta icke, käre Miltler, eller också, skratta,
om ni vill! Jag blygs icke för denna kärlek,
denna, om ni så vill, dåraktiga, ursinniga lidelse.
Nej, jag har aldrig förr älskat — nu först förstår
jag, hvad det vill siga. Hittills har allt i mitt lif
endast varit ett förspel, en afvaktan, endast tids-
fördrif, tidspillan, ända tills jag lärde känna henne,
tills jag lärde älska henne, älska henne helt och
uteslutande. Man har förebrått mig, om icke
öppet, så dock på min rygg, att jag i de flesta
ting endast varit en fuskare, en stympare. Det
kan hända, men jag hade ännu icke funnit det,
hvari jag kan visa mig som mästare. Nu vill jag
se den, som öfverträffar mig i förmågan att älska.
Det är visserligen en olycksbringande förmåga, rik
på smärta och tårar, men jag finner den så natur-
lig och egendomlig för mig, att jag väl svårligen
åter afstår ifrån den.»
Genom dessa varma utgjutelser hade Edvard
nog lättat sitt hjärta, men på samma gång hade
alla enskildheterna af hans sällsamma belägenhet
så lifligt trädt inför honom, att han, öfverväldigad
af sina känslor, brast i tårar, hvilka flöto så mycket
ymnigare, som meddelsamheten gjort honom vek.
Mittler, hvilken så mycket mindre kunde för-
neka sitt häftiga lynne och sitt obevekliga förstånd,
som han genom detta Edvards smärtsamma utbrott
af lidelse såg sig drifven långt från syftemålet med
sin resa, uttalade kärft och öppet sitt ogillande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
