Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 129 —
»Det hjälper visserligen icke,» sade Edvard,
»att så här grubbla och prata fram och tillbaka,
men genom allt detta tal har jag först riktigt
kommit under fund med mig själf, har jag först
tydligt känt, hvartill jag borde besluta mig, hvad
jag är besluten till. Jag ser mitt nuvarande och
framtida lif framför mig — jag har endast att
välja mellan elände och sällhet. Bäste vän, utverka
en skilsmässa, som är så nödvändig, som faktiskt
redan ägt rum — skaffa mig Charlottes samtycke!
Jag vill icke vidare utveckla, hvarför jag bror, att
det kan erhållas. Gå till henne, käre vän, skaffa
oss alla lugn och gör oss lyckliga!»
Mittler teg. Edvard fortfor:
»Mitt öde är oskiljaktigt från Ottilies, och vi
skola icke gå under. Ser ni detta glas. Våra ini-
tialer äro inristade däri. En muntert jublande
kastade det i luften, ingen skulle mera dricka där-
ur, det skulle krossas mot den steniga marken,
men det blef uppfångadt. För ett högt pris har
jag åter tillhandlat mig det, och jag dricker nu
dagligen därur för att dagligen öfvertyga mig, att
vårt förhållande är oförstörbart, och att ödet be-
slutat. »
»Ack, ve mig,» ropade Mittler, »hvad måste
jag icke ha för tålamod med mina vänner! Nu
möter mig till och med vidskepelsen, som jag hatar
såsom det skadligaste, hvartill människan kan hem-
falla. Vi leka med förutsägelser, aningar och
drömmar och ge därigenom betydelse åt hvardags-
lifvet. Men då lifvet själft blir betydelsefullt, då
allt omkring oss brusar och stormar, då blir
ovädret blott ännu fruktansvärdare genom dylika
spökbilder.»
»Kan ni icke i detta lifvets ovisshet,» ropade
Edvard, »i detta ständiga sväfvande mellan hopp
och fruktan lämna det betryckta hjärtat ett slags
ledstjärna, mot hvilken det kan blicka, om det
också icke kan styra därefter!»
9. — Valfrändskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
