- Project Runeberg -  Valfrändskap /
135

(1903) [MARC] [MARC] Author: Johann Wolfgang von Goethe Translator: Walborg Hedberg With: Hellen Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

135 —
och därigenom liksom utplånat minnet af dem, ty
om också grafvårdarna förvaras aldrig så väl, tala
de endast om, hvem som är begrafven, men icke
hvar han är begrafven, och det är ju ändå enligt
mångas åsikt stället, som därvid är det viktigaste.
Af just denna mening var en familj i grann-
skapet, som för flera år sedan betingat plats för
sig och de sina på denna allmänna kyrkogård och
därför skänkt kyrkan ett litet legat. Nu var den
unga juristen utskickad för att återkalla gåfvo-
brefvet och underrätta om, att man icke vidare
ämnade betala något, emedan det villkor, hvar-
under detta hittills skett, blifvit godtyckligt upp-
häfdt af den ena parten och alla föreställningar
och invändningar lämnats obeaktade. Som Char-
lotte var upphofvet till förändringen, ville hon
själf tala med den unge mannen, som visserligen
lifligt, men dock icke alltför framfusigt framlade
sina och sin hufvudmans skäl och därigenom gaf
sällskapet åtskilligt att fundera på.
»Ni ser,» sade han efter en kort inledning, i
hvilken han visste att urskulda sin påflugenhet,
»ni ser, att den ringaste lika väl som den högst
uppsatte är angelägen att beteckna den torfva, som
gömmer hans kära. Den fattigaste bonde, som
begrafver ett barn, finner ett slags tröst i att sätta
ett bräckligt träkors på grafven, att pryda den med
en krans, för att åtminstone bevara minnet så
länge som sorgen varar, om också både minnes-
märket och smärtan snart utjämnas af tiden. De
mera välmående förvandla kransen till en af järn,
som de göra fast och skydda på allehanda sätt,
och här är varaktigheten alltså betryggad för flera
år. Men som också dessa till slut falla sönder
och försvinna, är den första omsorgen för dem,
som ha råd därtill, att resa en sten, som lofvar
att vara i flera generationer, och som kan förnyas
och uppfriskas af de efterkommande. Men det är
icke stenen, vi fästa oss vid, utan det som under

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:47:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/valfrands/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free