Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 136 —
den anförtrotts åt jorden. Det är icke så myckel
fråga om minnet som om personen själf, icke om
hvad som varit, utan om hvad som är. En älskad
afliden omfamnar jag långt hellre och innerligare
i grafkullen än i minnesvården, ty denna är i och
för sig föga, men omkring den skola som kring en
märkessten make, släktingar, vänner församlas, till
och med efter sin död, och den lefvande skall ha
rätt att afvisa och aflägsna främlingar och skade-
lystna från sina kära dödas sida. Jag anser där-
för, att min hufvudman har fullständigt rätt att
taga gåfvobrefvet tillbaka. Och det är icke mer
än billigt, ty familjens medlemmar ha blifvit kränkta
på ett sätt, som omöjliggör all godtgörelse. De
måste umbära den smärtsamt ljufva känslan af att
bringa sina kära ett dödsoffer, det tröstande hoppet
att en gång få hvila vid deras sida.»
»Saken är icke af den betydelse,» svarade
Charlotte, »att man därför skulle omaka sig med
en process. Hvad jag gjort, ångrar jag så föga,
att jag gärna vill hålla kyrkan skadeslös för, hvad
den förlorar på er. Och jag måste uppriktigt tillstå
för er, att edra argument icke öfvertygat mig. Den
rena känslan af en slutlig, allmän jämlikhet, åt-
minstone efter döden, tyckes mig mera lugnande
än detta halsstarriga fortsättande af våra personlig-
heter, sympatier och lefnadsförhållanden.»
»Och hvad säger ni härom?» frågade hon
arkitekten.
»Jag vill i en dylik fråga,» svarade denne,
»hvarken tvista eller fälla utslaget. Låt mig endast
helt anspråkslöst ge uttryck åt, hvad som ligger
min konst, min åskådning närmast. Då vi icke
mera äro så lyckliga att kunna trycka kvarlefvorna
at en älskad varelse i en urna till vårt bröst, då
vi hvarken äro rika eller lifsglada nog att förvara
dem balsamerade i stora väl utsirade sarkofager,
ja, då vi icke ens längre finna plats i kyrkorna
för oss och de våra, utan äro utkörda i det fria,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
