Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143 —
med en vän. Man har en behaglig känsla af, att
man är två och ändå icke kan komma ifrån hvar-
andra.
»Ofta förhåller man sig gentemot en lefvande
person som mot en bild. Han behöfver icke tala,
icke se på oss, icke sysselsätta sig med oss, — vi
förnimma vår känsla för honom, ja våra känslor
för honom kunna] växa, utan att han gör något
därför eller har något intryck däraf, utan blott för-
håller sig mot oss som en bild.
»Man är aldrig nöjd med ett porträtt af per-
soner, som man känner. Därför har jag alltid tyckt
synd om porträttmålarne. Man begär så sällan
af folk det omöjliga, men af dem fordrar man det,
De skola i sin afbildning upptaga hvars och ens
förhållande till personen, hans sympati eller anti-
pati för honom, de skola icke blott framställa, hur
de uppfatta människan, utan hvar och en uppfattar
henne. Det förvånar mig icke, om sådana konstnärer
småningom bli förstockade, likgiltiga och egensinniga.
Det skulle nu icke göra så mycket, om man icke
just för den skull måste umbära afbildningarna af
så mången kär och dyrbar vän.
»Sant är nog, att arkitektens samling af vapen
och gamla redskap, som jämte den döda kroppen
lades ner under stora jordhögar och klippstycken,
bevisa, hur gagnlös den mänskliga omsorgen är
att söka bevara sin personlighet efter döden. Och
hur fulla af motsägelser äro vi icke! Arkitekten
tillstår, att han själf öppnat dylika gamla grafhögar,
och fortfar ändå att sysselsätta sig med minnes-
vårdar för de efterkommande.
»Men hvarför skall man taga det så strängt?
Är då allt, hvad vi göra, gjordt för evigheten?
Kläda vi icke på oss om morgonen, för att om
aftonen åter kläda af oss? Resa vi icke bort för
att komma igen? Och hvarför skulle vi icke önska
att få hvila bredvid våra kära, om det också endast
blefve för hundra år?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
