Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145 —
het, som präglade hela deras väsen, stämde sinnet
till andakt och gjorde en egendomligt blid verkan.
Damerna hade klättrat upp till honom på ställ-
ningen, och Ottilie hade knappt märkt, hur ledigt
och metodiskt allt gick till, förr än det, hon förut
teoretiskt inhämtat, med ens tycktes utveckla sig
hos henne, hon grep efter färger och pensel och
började efter erhållen anvisning måla en veckrik
klädnad med lika mycket händighet som finhet.
Charlotte, som gärna såg, att Ottilie syssel-
satte och förströdde sig på något sätt, lät de båda
unga hållas och gick för att öfverlämna sig åt sina
egna tankar och söka finna sig till rätta i de be-
kymmer, hon icke kunde meddela åt någon.
Om vanliga människor af hvardagslifvets små
förlägenheter låta upphetsa sig till ett lidelsefullt
upprördt beteende, afpressar det oss endast ett med-
lidsamt löje, men vi betrakta med vördnad ett sinne,
i hvilket ett mäktigt ödes sådd blifvit nedlagdt,
och som måste afvakta utvecklingen af detta, utan
att kunna eller våga påskynda vare sig det goda
eller onda, lyckan eller olyckan, som skall uppstå
däraf.
Edvard hade med Charlottes budbärare, som
hon skickat till honom i hans ensamhet, sändt till-
baka ett vänligt och deltagande svar, som dock sna-
rare var behärskadt och allvarligt än förtroligt och
kärleksfullt. Strax därefter var han försvunnen,
och hans hustru kunde icke få några underrättel-
ser om honom, förr än hon slutligen af en slump
fick se hans namn i tidningarna, där han omtala-
des med berömmelse bland dem, som utmärkt sig
i en viktig drabbning. Hon visste nu, hvart han
tagit vägen, äfvensom att han undgått stora faror,
men hon var på samma gång öfvertygad, att han
skulle uppsöka ännu större, och det blef henne
därigenom endast alltför tydligt, att han icke i något
fall skulle rygga tillbaka för det yttersta. Hon bar
ständigt dessa bekymmer i tankarna, och hur hon
’ 10. — Valfrändskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
