- Project Runeberg -  Valfrändskap /
152

(1903) [MARC] [MARC] Author: Johann Wolfgang von Goethe Translator: Walborg Hedberg With: Hellen Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- . - \.
1
|*S fl !
.. Il 1
K i|| K
i 111 i !i.
“|| i|
all möda att skilja åt. Det tog ingen ända på upp-
packandet och knogandet. Till på köpet störtregnade
det, hvilket gjorde stort omak. All denna jäktande
villervalla mötte Ottilie med lugn verksamhet, och
hennes klara behändighet framstod i sin vackraste
dager, ty inom kort hade hon ordnat och skaffat
undan allting. Hvar och en hade fått sitt rum,
hvar och en hade det bekvämt på sitt sätt och
trodde sig vara väl betjänad, emedan han icke
hindrades att betjäna sig själf.
Nu skulle alla efter en högst besvärlig resa
gärna velat hvila sig litet, och fästmannen skulle
ha velat närma sig sin svärmor för att bedyra henne
sin tillgifvenhet och goda vilja, men Luciane kunde
icke vara stilla. Hon hade nu ändtligen uppnått
lyckan att få bestiga en häst. Fästmannen hade
vackra hästar, och genast måste man ut och rida.
Väder och vind, regn och storm togos aldrig med
i räkningen; det var, som om man icke lefde för
annat än att bli genomvåt och torka sig igen.
Föll det henne in att gå ut till fots, så frågade
hon icke efter hur hon var klädd och skodd,
hon måste bese anläggningarna, om hvilka hon hört
talas så mycket. Hvad som icke kunde ske till
häst, genomrusades till fots. Snart hade hon sett
och kritiserat allting. Hastig i sina göranden och
låtanden, som hon var, var det icke lätt att mot-
säga henne. Sällskapet hade mycket att utstå,
men värst var det för kammarjungfrurna, som
aldrig fingo göra annat än tvätta och stryka, sprätta
och sy.
Knappt hade hon utrönt, hvad som fanns att
se i huset och omnejden, förrän hon kände sig för-
pliktad att aflägga besök rundt omkring i grann-
skapet, och som man red och åkte mycket fort,
sträckte sig detta grannskap ganska långt. Slottet
öfversvämmades af återvisiter, och för att man icke
skulle fara om hvarandra, blefvo snart bestämda
dagar utsatta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:47:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/valfrands/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free