- Project Runeberg -  Valfrändskap /
154

(1903) [MARC] [MARC] Author: Johann Wolfgang von Goethe Translator: Walborg Hedberg With: Hellen Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

framt tillbaka på henne under sitt svarta, lockiga
hår, så lugnt och obesväradt höll sig på afstånd
och så kort och klokt svarade på alla frågor, utan
att tyckas ha lust att utförligare inlåta sig på något,
att hon ändtligen till sist en gång, halft förargadt,
halft listigt beslöt alt göra honom till dagens hjälte
och därigenom vinna också honom för sin hofstat.
Det var icke för intet, hon tagit med sig så
stor packning — ja, det hade till och med kommit
ändå mera efter. Hon hade förberedt sig på en
ändlös omväxling af toaletter. Om det roade henne
att kläda om sig tre, fyra gånger om dagen och
omväxla från morgon till kväll med vanliga säll-
skapsdräkter, så uppträdde hon också dessemellan
ibland i riktiga maskeradkostymer, som bondflicka
och fiskarflicka, som fé och blomsterflicka. Hon
försmådde icke att kläda ut sig till gumma, för att
hennes unga ansikte så mycket friskare skulle
sticka fram ur hucklet, och på detta sätt trasslade
hon ihop verklighet och fantasi, så att man rent
af trodde sig ha att göra med en sjöjungfru eller
annat troll. Men hvartill hon i synnerhet använde
dessa utklädnader, var pantomimiska attityder och
danser, genom hvilka hon öfvat sig att uttrycka
olika karaktärer. En kavaljer ur hennes svit hade
förberedt sig till att på flygeln ledsaga hennes åt-
börder med den nödiga musiken, och det behöfdes
endast några ords öfverenskommelse mellan dem,
så voro de genast färdiga.
En afton, då man under ett uppehåll i en
liflig dans liksom helt oförberedt, fastän efter hennes
egen hemliga påstötning, bad henne framställa något,
tycktes hon brydd och öfverraskad och lät mot
sin vana länge bedja sig. Hon visade sig obe-
slutsam, ville, att de andra skulle välja, bad lik-
som en improvisator om ett ämne, tills slutligen
hennes pianospelande medhjälpare, med hvilken
det troligen var uppgjordt på förhand, satte sig
vid flygeln, började spela en sorgmarsch och upp-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:47:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/valfrands/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free