Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
Luciane skrek högt af förtjusning, och det
stora foliobandet skickades efter. Åsynen af dessa
mänskoliknande och af konstnären ännu mer för-
mänskligade djur gjorde Luciane helt förtjust. Men
i synnerhet gladde det henne att hos hvar och en
af dessa afskyvärda varelser finna likhet med någon
af sina bekanta.
»Ser den där icke ut som onkel,» ropade hon
obarmhärtigt, »den där som galanterihandlar M.,
den där som pastor S. och den där som han––––
hvad han nu heter. I grund och botten äro ändå
aporna de riktiga ’incroyablerna’, och det är obe-
gripligt, hur man kan utestänga dem ur den fina
societeten »
Det var midt i den fina societeten, hon sade
detta, men ingen tog illa upp. Man var så van
att tillåta hennes intagande behag allting, att man
till slut tillät hennes själfsvåld hvad som helst.
Ottilie språkade under tiden med fästmannen.
Hon hoppades, att arkitekten skulle komma till-
baka och med sina allvarligare, smakfullare sam-
lingar befria sällskapet från alla dessa aphistorier.
Under väntan härpå hade hon talat med baronen
om dem och gjort honom uppmärksam på åt-
skilligt. Men arkitekten uteblef, och då han slut-
ligen kom, blandade han sig med det öfriga säll-
skapet, utan att ha något med sig eller se ut, som
om det någonsin varit frågan om dylikt. Ottilie
blef elt ögonblick, hur skall man kalla det? ond,
missnöjd, häpen, — hon hade ju riktat ett pai
vänliga ord till honom och unnade fästmannen en
treflig stund efter hans egen smak, ty trots sin
gränslösa kärlek till Luciane tycktes han plågas af
hennes uppförande.
Aporna måste till slut rymma fältet för supén.
Sedan följde sällskapslekar, dans på nytt och till
sist ett tråkigt stillasittande under jäktandet att
åter upplifva en slocknad glädje, hvilket allt, nu
som annars, varade till långt öfver midnatt, ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
