- Project Runeberg -  Valfrändskap /
163

(1903) [MARC] [MARC] Author: Johann Wolfgang von Goethe Translator: Walborg Hedberg With: Hellen Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 163 —
drifna egenheter, hvarigenom hon förstod att till-
bakavisa allt, som föreföll det allra minsta försåt-
ligt. Hon ville efter behag leka med alla, alla
kunde riskera att en gång bli knuffade, ruskade
eller retade på annat sätt, men ingen fick tillåta
sig något liknande mot henne, godtyckligt beröra
henne eller ens i aflägsnaste mån gengälda en
frihet, hon tog sig, och sålunda höll hon gentemot
sig de andra inom de strängaste sedliga gränser,
hvilka hon själf hvarje ögonblick tycktes öfverträda
gent emot andra.
I det hela skulle man kunnat tro, att det var
en grundsats hos henne att växelvis utsätta sig
för beröm och klander, för sympati och antipati.
Ty medan hon på alla möjliga sätt sökte vinna
människor för sig, stötte hon sig vanligen åter
med dem genom sin elaka tunga, som icke sko-
nade någon. Intet besök aflades i grannskapet,
ingenstädes mottogs hon och hennes sällskap gäst-
vänligt, utan att hon vid hemkomsten på det upp-
sluppnaste sätt lade i dagen sin böjelse att upp-
fatta alla mänskliga förhållanden endast från den
löjliga sidan. Där fanns det tre bröder, som krusat
så länge för, hvem som först skulle gifta sig, att
de nu alla tre lämnat giftasåldern bakom sig, här
en liten ung fru med en stor gammal man, där
åter en liten pigg herre med en klumpig jättinna.
I det ena huset snafvade man vid hvart steg öfver
en barnunge, det andra tycktes henne, fastän fullt
med gäster, tomt, därför att inga barn voro när-
varande. Gamla makar borde låta stoppa ner sig
i jorden så fort som möjligt, så att man åter finge
börja skratta i deras hus, eftei-som de icke hade
några lagliga arfvingar. Nygifta skulle ut och resa,
ty det klädde dem icke att ha hushåll. Och som
hon handskades med personerna, så gjorde hon
med sakerna, med byggningar, möbler och hus-
geråd. I synnerhet retade alla väggprydnader henne
till lustiga anmärkningar. Från den äldsta liaute-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:47:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/valfrands/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free