Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 166
Ottilies personliga förhållande till arkitekten-
var fullständigt rent och naturligt. Hans ange-
näma och verksamma väsen gladde och intresserade
henne som närvaron af en äldre bror. Hennes
känslor för honom stannade på ytan af en lugn
och lidelsefri blodsfrändskap, ty i hennes hjärta
fanns icke mera något rum — det var helt och
hållet uppfylldt af kärleken till Edvard, och en-
dast gudomen, som genomtränger allt, kunde dela
det med honom.
Ju djupare vintern sänkte sig, ju värre vädret
blef och ju otillgängligare vägarna, desto mer loc-
kande tycktes det naturligtvis att i så angenämt
sällskap tillbringa de aftagande dagarna. Efter korta
ebbtider öfversvämmade floden af gäster åter huset
den ena gången efter den andra. Officerare fian
mera aflägsna garnisoner ryckte fram, de bildade
till stor fördel, de råare till obehag för det öfriga
sällskapet, representanter för det civila ståndet
saknades icke heller, och en dag kommo helt
oväntadt grefven och baronessan åkande tillsam-
mans.
Deras närvaro tycktes först göra det hela till
ett verkligt hof. Förnäma och belefvade kavaljerer
samlades omkring grefven, och damerna läto baro-
nessan rättvisa vederfaras. Man förvånade sig icke
länge öfver att se dem tillsammans och så glada,
ty det spordes snart, att grefvens gemål dött, och
att en ny förbindelse skulle knytas, så snart kon-
venansen tillät. Ottilie påminde sig deras första
besök, hvart ord som då talats om äktenskap och
skilsmässa, om hopp, väntan, umbärande och för-
sakelse. Båda dessa, som då icke hade några ut-
sikter, stodo nu inför henne, så nära den efter-
längtade lyckan, och en ofrivillig suck trängde ur
hennes hjärta.
Knappt fick Luciane höra, att grefven vore en
stor älskare af musik, förr än hon ställde till en
konsert, vid hvilken hon ville låta höra sig med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
