- Project Runeberg -  Valfrändskap /
169

(1903) [MARC] [MARC] Author: Johann Wolfgang von Goethe Translator: Walborg Hedberg With: Hellen Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att hon ger för mycket. En annan kvinnsperson,
som verkligen räcker honom allmosor, var icke
heller glömd.
Med denna och andra taflor sysselsatte man
sig mycket ifrigt. Grefven gaf arkitekten några
vinkar angående iscensättningen, hvarpå denne ge-
nast uppställde en teater och drog nödig försorg
om belysningen. Man var redan djupt inne i för-
beredelserna, innan man kom att tänka på, att ett
dylikt företag fordrade en stor apparat, och att
ute på landet midt i vintern mycket erforderligt
saknades. För att ingenting skulle hindra, lät
Luciane därför klippa sönder nästan hela sin garde-
rob att däraf förfärdiga de olika kostymerna, som
konstnärerna angifvit tämligen godtyckligt.
Aftonen var inne, och föreställningen ägde
rum inför ett stort sällskap och under allmänt bi-
fall. En högtidlig musik spände ytterligare för-
väntningarna. Den ofta omtalade Belisarius öpp-
nade representationen. Figurerna voro så pas-
sande, färgerna så lyckligt fördelade och belys-
ningen så konstnärlig, att man rent af trodde sig
vara i en annan värld, endast att man erfor en
känsla af ängslan vid att finna verkligheten i stället
för skenet.
Förliänget föll och biet på begäran åter mer
än en gång uppdraget. Ett musikaliskt intermezzo
underhöll sällskapet, som man ville öfverraska
genom en bild af högre art. Det var den bekanta
taflan af Poussin — Ahasverus och Esther. Denna
gång hade Luciane tänkt mera på sig själf. Hon
utvecklade i den vanmäktigt nedsjunkna drott-
ningen alla sina behag och hade klokt nog till de
omgifvande flickorna, som understödde henne, valt
idel vackra, välväxta gestalter, af hvilka likväl
ingen på minsta vis kunde täfla med henne. Ottilie
var utesluten från denna tafla liksom från de öf-
riga. På den gyllene tronen hade hon placerat
den kraftigaste och vackraste mannen i sällskapet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:47:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/valfrands/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free