- Project Runeberg -  Valfrändskap /
172

(1903) [MARC] [MARC] Author: Johann Wolfgang von Goethe Translator: Walborg Hedberg With: Hellen Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

172
behag, som han så länge hyllat: »Så låt oss göra
det riktigt på polskt manér! Kom nu och ät upp
mig i min tur! Och så går det vidare hela laget
rundt!» Sagdt och gjordt! Luciane var genast
med om saken. Dagen därdå packades det, och
hela svärmen kastade sig öfver en annan egendom.
Där fanns det också tillräckligt med utrymme, men
mindre bekvämlighet och arrangeringsförmåga. Där-
igenom uppstodo en mängd små missöden och
oegentligheter, som först gjorde Luciane riktigt
lycklig. Det lefverne, man förde, blef allt mera
vildt och oregerligt. Skallgångsjakter i djupaste
snö, och hvad obekvämt man eljes kunde finna på,
föranstaltades, och damerna iingo lika litet som
herrarna hålla sig undan. Så drog man jagande
och ridande, kälkåkande och larmande från det
ena godset till det andra, tills man slutligen åter
kom i närheten af residensstaden, där berättelserna
om hur man roade sig i staden gåfvo fantasien en
annan riktning och omotståndligt drogo Luciane
ocli hennes följe in i en annan lefnadssfär.
Ur Ottilies dagbok.
»I sällskapslifvet tar man livar och en för
den, han utger sig att vara, men han måste också
utge sig för något. Man fördrar hellre den besvär-
lige, än man tål den obetydlige.
»Man kan truga på societen allt, blott icke det,
som har konsekvens.
»Vi lära icke känna människorna, om de komma
till oss; vi måste gå till dem för att få veta, hur
det är fatt med dem.
»Jag finner det nästan naturligt, att vi ha så
mycket att anmärka på våra gäster, att vi, så snart
de äro sin kos, kritisera dem just icke på kärleks-
fullaste sätt, ty vi ha så att säga rättighet att mäta
dem med vår måttstock. Till och med förståndiga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:47:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/valfrands/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free