Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 182
de uppträdande hvila sig en smula, dels för alt
göra en förändring i belysningen. Arkitekten ville
förvandla den första natt- och ringhetsbilden till
en dags- och triumfbild och därför på alla sidor
gjort i ordning en massa ljus, som tändes under
pausen.
Ottilie hade hittills i sin halft teatraliska ställ-
ning känt ett stort lugn vid tanken på, att ingen
såg den fromma konstmaskeraden utom Charlotte
och några stycken af husets folk. Därför blef hon
en smula häpen, då hon under pausen fick höra,
att det kommit en gäst, som blifvit vänligt mot-
tagen af Charlotte ute i salen. Hvem det var,
kunde man icke säga henne. Hon fann sig i det,
för att icke orsaka något störande afbrott. Ljus
och lampor brunno, och en strålande klarhet om-
gaf henne. Förhänget gick upp, erbjudande åskå-
darna en öfverraskande syn, — hela tallan var
idel ljus, utan några skuggor och det fina färgvalet
gjorde sig gällande i sin dämpade brokighet. Ottilie
smög fram en blick under sina långa ögonfransar
och varseblef en manlig gestalt, som satt bredvid
Charlotte. Hon kände icke igen honom, men hon
tyckte sig höra en röst, som liknade lärarens från
pensionen. En sällsam känsla grep henne. Hur
mycket hade icke händt, sedan hon sist hörde
denne trogne väns stämma! Liksom i en zickzack-
formig blixt lyste hela kedjan af hennes fröjder
och sorger hastigt framför hennes sinne och upp-
väckte frågan : »Vågar du bekänna och tillstå allt
för honom? Och hur föga värd är du icke att
uppträda för honom i denna heliga skepnad, och
hur underligt måste det icke förefalla honom, som
endast sett dig i din naturliga gestalt, att nu varse-
bli dig i förklädnad?» Stridiga känslor och tankar
brottades inom henne. Hennes hjärta var beklämdt,
hennes ögon fylldes med tårar, under det hon
tvang sig att sitta stel och orörlig, och hon var
glad, då gossen slutligen började röra sig och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
