- Project Runeberg -  Valfrändskap /
192

(1903) [MARC] [MARC] Author: Johann Wolfgang von Goethe Translator: Walborg Hedberg With: Hellen Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

192 -
människan sällan använder den stora företrädes-
rättigheten att ännu efter sin död förfoga öfver sin
egendom, till förmån för dem, hon håller af, utan
som det tycks, af aktning för traditionen endast
gynnar dem, som efter henne skulle besitta hennes
förmögenhet, äfven om hon själf icke ville det.
Under färden dit kände han sig genom sin böjelse
som Ottilies fullständiga jämlike, och det vänliga mot-
tagandet stegrade hans förhoppningar. Visserligen
fann han icke Ottilie fullt så öppen mot sig som
förr, men hon var också mera vuxen, bildad och,
om ’ man så vill, i allmänhet medelsammare, än
han förut känt henne. Förtroendefullt lät man
honom få del af mycket, särskildt sådant som rörde
hans fack, ty då han ville närma sig sitt mål, hölls
lian alltid tillbaka af en viss inre skygghet.
En gång gaf Charlotte honom likväl tillfälle
härtill, då hon i Ottilies närvaro sade till honom:
»Nå, nu har ni så där tämligen skärskådat allt,
som’ växer upp här omkring mig, men hvad säger
ni om Ottilie? Ni kan nog tala om det, fastän hon
är närvarande.»
Läraren förklarade härpå lugnt och insiktsfullt,
hur mycket han fann Ottilie förändrad till sin för-
del i hvad som rörde ett otvungnare sätt, en friare
meddelsamhet och en djupare inblick i denna värl-
dens förhållanden, hvilken röjde sig mera i hennes
handlingar än i hennes ord, men att lian trodde,
det skulle lända henne till stor nytta, om hon för
någon tid återvände till pensionen, för att följd-
riktigt och grundligt tillägna sig, livad sällskaps-
lifvet endast bibringar bitvis och oredigt, ja, mången
gång först när det redan är för sent. Han ville
Tcke° utbreda sig vidlyftigt däröfver — Ottilie visste
nog bäst själf, från hvilka sammanhängande läro-
kurser, hon blifvit ryckt.
Ottilie kunde icke förneka det, men hon kunde
icke yppa hvad hon kände vid dessa ord, emedan
hon icke förstod att klargöra det för sig själf en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:47:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/valfrands/0208.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free