Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
197
resa varseblir allt detta, skulle man kunna tro, att
världsfreden vore betryggad, och att guldåldern
stode för dörren. Ingen tycker sig kunna trifvas
i en trädgård, som icke liknar ett öppet fält, ingen-
ting får påminna om konst eller tvång, vi vilja
fritt och oinskränkt kunna draga andan. Tror ni
väl, min vän, att man skulle kunna återvända från
detta till ett annat, till det förra tillståndet?»
»Hvarför icke?» svarade läraren. »Hvarjetill-
stånd har sina besvärligheter, det bundna lika väl
som det fria. Det senare förutsätter öfverflöd och
leder till slöseri. Låt oss stanna vid ett exempel,-
som är betecknande nog. Så snart brist inträder,
återvänder genast själfinskränkningen. Människor,
som äro tvungna att bruka sin mark, uppföra snart
åter murar omkring sina trädgårdar för att vara
säkra om sina alster. Därigenom uppstår små-
ningom en ny åskådning. Det nyttiga tar åter
öfverhand, och till och med den förmögne tycker
till sist, att han bör draga nytta af allt. Tro mig,
det är möjligt, att er son kommer att vårdslösa
alla edra parkanläggningar och åter draga sig till
baka bakom sin farfars_ allvarliga murar och under
hans höga lindar.»
Charlotte fröjdade sig i tysthet att bli före-
spådd en son och förlät därför läraren den något
ovänliga profetian om, hur det en gång skulle gå
med hennes kära, vackra park. Hon svarade där-
för helt vänligt: »Vi äro ingendera ännu tillräck-
ligt gamla för att llere gånger ha upplefvat dylika
kontraster, men om man tänker sig tillbaka till sin
tidiga ungdom, påminner sig, hvaröfver man hört
äldre personer klaga, och tar länder och städer
med i betraktande, så kan man nog icke ha något
att invända häremot. Men skulle man icke kunna
sätta någonting emot en sådan naturens gång, skulle
man icke kunna bringa far och son, föräldrar och
barn i öfverensstämmelse? Ni har vänligt nog
spått mig en gosse, — måste han då ovillkorligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
