Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 213 —
Allt detta går jag fri ifrån, och om huset börjar
brinna öfver hufvudet på mig, så packa mina be-
tjänter helt lugnt mina saker, och vi fara”vår väg
från gården och staden. Och med alla dessa
fördelar har jag, noga räknadt, vid årets slut icke
gett ut mera, än hvad det skulle kostat mig
hemma.»
Vid denna skildring såg Ottilie endast Edvard
för sig, hur också han under umbäranden och
mödor drog fram på obanade vägar, utstod nöd
och fara och genom allt detta småningom vande
sig att vara hemlös och vänlös, att kasta bort allt,
blott för att icke ha något att förlora. Lyckligtvis
skildes sällskapet åt för en stund, och Ottilie fick
tillfälle att gråta ut i ensamheten. Våldsammare
än någon dof smärta grep henne denna klarhet,
som hon sträfvade att göra ännu klarare för sig,
på samma sätt som man plägar pina sig själf, när
man en gång väl är i färd med att bli pinad.
Edvards belägenhet föreföll henne så beklagans-
värd, så jämmerlig, att hon beslöt att, kosta hvad
det ville, göra allt för hans återförening med Char-
lotte, själf dölja sin smärta och sin kärlek på någon
undangömd plats och söka döfva den med någon
slags verksamhet.
Emellertid hade lordens följeslagare, en lugn,
klok man och god iakttagare, märkt det missgrepp,
hvartill hans vän gjort sig skyldig, och upplyst
honom om likheten i situationen. Lorden visste
ingenting om familjens förhållanden, men den
andre, som under sina resor mest af allt intresserade
sig för de egendomliga förvecklingar, som framkallas
af naturliga och konstlade förhållanden, af kon-
flikten mellan det lagbundna och det otämda,
mellan lidelser och fördomar, hade redan förut och
nu ändå mer, sedan han kom i huset, gjort sig
underrättad om allt, som händt och ännu hände.
Lorden fann det tråkigt, att han förplumpat
sig, men kände sig icke vidare förlägen däröfver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
