- Project Runeberg -  Valfrändskap /
215

(1903) [MARC] [MARC] Author: Johann Wolfgang von Goethe Translator: Walborg Hedberg With: Hellen Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Detta besynnerliga märktes redan vid deras
barnsliga lekar och märktes ännu mer, när de vuxo
upp. Och liksom gossarne pläga leka krig, dela
sig i partier och drabba samman, så ställde sig
den trotsigt modiga flickan en gång i spetsen för
den ena hären och kämpade mot den andra med
en sådan kraft och förbittring, att denna skulle
blifvit skymfligt jagad på flykten, om icke hennes
ende vedersakare tappert hållit stånd och till slut
afväpnat och tillfångatagit sin vackra fiende. Men
till och med då värjde hon sig så våldsamt, att
han för att freda sina ögon och ändå icke skada
henne måste rycka af sin sidenhalsduk och därmed
binda hennes händer på ryggen.
Detta förlät hon honom aldrig, ja, hon gjorde
så många hemliga anstalter och försök att skada
honom, att föräldrarna, som redan länge gifvit akt
på dessa sällsamma lidelser, rådslogo med hvar-
andra och beslöto att skilja de båda fienderna åt,
samt afstå från sina kära förhoppningar.
Gossen utmärkte sig snart i sina nya förhål-
landen. All slags undervisning fann en fruktbar
jordmån hos honom. Hans gynnare och hans egen
böjelse bestämde honom för soldatyrket. Öfverallt,
hvart han kom, blef han omtyckt och aktad. Hans
verksamma natur tycktes endast till för andras välbe-
finnande och trefnad, och utan att själf vara tydligt
medveten om det, njöt han af att ha blifvit kvitt
den enda vedersakare, naturen tillämnat honom.
Flickan åter kom med ens i en helt annan
belägenhet. Åren, en större bildning och ännu
mer en viss inre känsla drogo henne ifrån de häf-
tiga lekar, hon hittills plägat öfva i sällskap med
gossarne. I det hela tycktes något felas henne,
då det i hennes närhet icke fanns något, som var
värdt att väcka hennes hat. Värd att älska hade
hon ännu icke funnit någon.
En ung man, äldre än hennes forne granne
och vedersakare, förmögen och af god familj, om-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:47:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/valfrands/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free