Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 226 —
vackra sommardagarna till att gora sina atervisiter
i grannskapet, något som nästan aldrig tog slut, ty
rundt om i hela trakten hade man visat henne
stor uppmärksamhet, några af verkligt deltagande,
andra blott af gammal vana. Hemma hade hon
barnet att glädja sig åt, och det var också vardt
all kärlek och omsorg. Det var ett riktigt under-
barn, vackert, stort, starkt och friskt och hvad
som väckte ännu större förvåning, var den dubbla
likhet, som allt mer och mer utvecklade sig. Till
anletsdrag och kroppsbyggnad liknade han allt mer
kaptenen, och ögonen påminde sa starkt om Ottilies,
att man kunde taga miste på dem.
Genom denna sällsamma frändskap och kanske
ännu mera ledd af den vackra känsla, som kom-
mer en kvinna att ömt fästa sig vid den älskades
barn äfven om han fått det med en annan, biel
Ottilie så godt som mor för den lille eller snaraie
en annan slags mor. Allägsnade sig Charlotte, sa
stannade Ottilie ensam hemma med barnet och
sköterskan. Nanny hade, svartsjuk pa gossen,
hvilken hennes härskarinna tycktes agna hela sm
tillgifvenliet, trotsigt vändt henne ryggen och ater-
vändt till sina föräldrar. Ottilie fortfor att bara
barnet ut i det fria och vande sig vid allt längre
promenader. Hon hade den lilla mjölkflaskan med
sig för att, om så behöfdes, kunna mata gossen.
Sällan underlät hon också att taga med sig en bok,
och i det hon så gick, läsande och med barnet pa
armen, utgjorde hon en intagande Penserosa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
