- Project Runeberg -  Valfrändskap /
227

(1903) [MARC] [MARC] Author: Johann Wolfgang von Goethe Translator: Walborg Hedberg With: Hellen Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

227
TOLFTE KAPITLET.
Hufvudändamålet med fälttåget var uppnådt
och Edvard ärofullt och ordensprydd permitterad.
Man begaf sig genast tillbaka till den lilla landt-
egendomen, där han fann noggranna underrättelser
om de sina, hvilka han, utan att de visste det,
låtit oaflåtligt bespeja. Med glädje motsåg han sin
vistelse i den landtliga stillheten, ty efter hans an-
visningar hade under hans frånvaro mycket blifvit
arrangeradt och förbättradt, så att anläggningarna
genom sin intima och lätt tillgängliga karaktär er-
satte, livad som felades dem i vidd och utsträck-
ning.
Edvard, som genom det rörliga fältlifvet blifvit
van vid mera afgörande mått och steg, föresatte
sig nu att verkställa det, som han länge nog haft
tid att öfvertänka. Framför allt kallade han till
sig majoren. Återseendets glädje var stor. Ung-
domsvänskapen har samma stora fördel som blods-
banden, nämligen att inga villfarelser och missför-
stånd, af livilket slag de än må vara, kunna för-
störa den i grund och botten, utan efter någon tid
återställes alltid det gamla förhållandet.
Efter de första varma hälsningarna förfrågade
sig Edvard om, hur vännen hade det, och fick
höra, hur fullständigt lyckan gynnat alla hans
önskningar. Med halft skämtande förtrolighet frå-
gade Edvard sedan, om icke en fördelaktig för-
bindelse också vore ifrågasatt. Majoren förnekade
det allvarligt.
»Jag kan och bör icke dölja något,» fortfor
Edvard, »utan måste genast yppa mina tänkesätt
och planer för dig. Du känner min lidelsefulla
kärlek till Ottilie och har nog längesedan förstått,
att det är den, som störtat mig i detta fälttåg. Jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:47:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/valfrands/0243.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free