Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 229 ~
alltid, att ni för barnets skull äro förpliktade att
lefva tillsammans, för att förenade sörja för dess
uppfostran och framtida väl.»
»Det är bara inbilskhet af föräldrarna,» gen-
mälde Edvard, »då de inbilla sig, att deras existens
är så nödvändig för barnen. Allt, som lefver,
finner näring och bistånd, och om en son efter
sin fars förtidiga död får en mindre bekväm och
gynnad ungdomstid än andra, så vinner han kanske
just därigenom en snabbare utbildning för sam-
hällslifvet, lär sig i tid inse, att han måste rätta
sig efter andra, hvilket vi ju ändå alla förr eller
senare måste lära. Och för öfrigt är det ju icke
alls här fråga om något sådant, vi äro tillräckligt
rika att försörja flere barn, och det är hvarken en
skyldighet eller en välgärning att hopa så mycket
af det jordiska goda på en hand.»
Då majoren med några ord ville påminna om
Charlottes värde och Edvards mångåriga förhål-
lande till henne, föll Edvard honom hastigt i talet:
»Vi ha begått en dårskap, som jag allt för väl in-
ser. Den som vid mogen ålder vill realisera tidi-
gare ungdomsönskningar och förhoppningar, misstar
sig alltid, ty hvarje decennium har sin egen lycka,
sina egna förhoppningar och planer. Ve den, som
genom omständigheternas makt eller sin egen vill-
farelse föranledes att gripa framåt eller tillbaka!
Vi ha begått en dårskap, •— skall den därför vara
för hela lifvet? Skola vi af några slags betänklig-
heter låta tvinga oss att afstå från, hvad vår tids
sedliga begrepp icke neka oss? I hur många ting
tar människan icke tillbaka sin föresats, sin gär-
ning, och just härvidlag skulle det icke ske, här
där det är fråga om det hela och icke om en-
skildheter, icke om det eller det lifsvillkoret, utan
om lifvets hela sammanfattning!»
Majoren försummade icke att på ett lika lint-
ligt som eftertryckligt sätt förehålla Edvard hans
plikter mot sin hustru, sin familj, sina egendomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
