Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och samhället, men det lyckades honom icke att
väcka något gensvar hos vännen.
»Allt detta, min vän,» sade Edvard, »har dragit
förbi min själ midt i siaktningens tumult, medan
marken bäfvade af kanondundret, medan kulorna
susade och hveno, kamraterna stupade till höger
och vänster, min häst sårades och min hatt ge-
nomborrades; det har sväfvat för mig vid den
stilla nattliga elden under det stjärnbeströdda himla-
hvalfvet. Då trädde alla mina förbindelser fram
för mig, jag har pröfvat dem med tanke och känsla,
gjort det upprepade gånger, och nu har jag löi
alltid kommit öfverens med mig själf.
»I dylika ögonblick — jag vill icke förtiga det
för dig, — stod också du framför mig, också du
hörde ”hemma i min krets, och vi höra ju också
samman sedan långt tillbaka! Om jag blifvit dig
något skyldig, så är jag nu i tillfälle att kunna
betala dig det med ränta; står du i gäld till nng,
så kan du nu inlösa den. Jag vet, att du älskai
Charlotte, och hon förtjänar det; jag vet, att du
icke är henne likgiltig, och hvarför skulle hon icke
erkänna ditt värde! Tag henne från min hand!
För Ottilie till mig! Och vi äro de lyckligaste
människor på jorden.» „
»Just därför att du vill besticka mig med sa
rika gåfvor,» svarade majoren, »måste jag vara
desto försiktigare och strängare. I stället^ for att
detta förslag skulle underlätta saken, försvarar det
den tvärtom. Det är nu fråga både om dig och
mig, om vårt öde så väl som om vår heder och
om vårt goda namn, och besinna, att två hittil s
oförvitliga män genom detta märkvärdiga handlings-
sätt — för att icke kalla det något annat — riskera
att te sig i en högst besynnerlig dager tör väi -
dens ögon.» ,
»Just det att vi äro oförvitliga,» svarade Ed-
vard, »ger oss rätt att en gång också låta forevita
oss något. Den som hela sitt lif visat sig vara en
— 230 —
Slit!
i’-InH? v£
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
