Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 232
om oss en gång till och sedan glömma oss lik-
som allt, som upphör att vara nytt, samt låta
oss reda oss bäst vi kunna, utan att vidare bry
sig om oss.»
Majoren hade ingen annan utväg, utan måste
till slut foga sig i, att Edvard en gång för alla
betraktade saken som afgjord, i detalj dryftade,
hur allt skulle ordnas, och muntert, till och med
skämtande afhandlade framtiden.
Så fortfor han åter allvarligt: »Skulle vi öfver-
lämna oss åt hoppet, att allt åter skulle reda sig
af sig själft, att slumpen skulle leda och gynna
oss, så vore detta ett straffvärdt själfbedrägeri. På
det sättet kunna vi aldrig rädda oss eller åter-
vinna vårt lugn, och hur skulle jag kunna trösta
mig, jag, som är den oskyldiga skulden till allt-
sammans. Genom min enträgenhet förmådde jag
Charlotte att taga dig i huset, och det var också
endast till följd häraf, som Ottilie kom till oss.
Vi äro icke mera herrar öfver hvad som därige-
nom uppstått, men vi ha makt att göra det oskad-
ligt, att leda förhållandena till vår lycka. Om du
nu vänder bort ögonen från de glada utsikter, jag
öppnar för oss, om du påbjuder mig, påbjuder oss
alla en plågsam försakelse, i den mån det är möj-
ligt, skulle vi då icke också, om vi försökte åter-
vända till det gamla förhållandet, ha en mängd
obehag och förtretligheter att utstå, utan att något
godt och lyckligt däraf blefve följden? Skulle den
fördelaktiga ställning, hvari du befinner dig, väl
göra dig glädje, om du vore förhindrad alt besöka
mig, att lefva tillsammans med mig? Och efter
hvad som händt, skulle det ju alltid vara pinsamt.
Charlotte och jag skulle med all vår rikedom be-
finna oss i en sorglig belägenhet. Och om du som
andra världsmänniskor tror, att åren, att afståndet
skall förslöa känslorna, utplåna de djupa intrycken,
så är det ju just frågan om dessa år, hvilka man
icke vill tillbringa i sorg och försakelse, utan i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
