Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 243 —
skapade för hvarandra? Har jag icke själf sökt
föra dem tillsammans? Var ni icke själf, min vän,
invigd i planen? Och hvarför förstod jag icke att
skilja en mans egensinne från verklig kärlek?
Hvarför mottog jag hans hand, då jag som vän-
inna kunnat göra honom och en annan maka
lyckliga? Och se nu på denna arma slumrerska!
Jag bäfvar för det ögonblick, då hon vaknar upp
till medvetande ur sin dvala. Hur skall hon kunna
lefva, hur skall hon kunna trösta sig, om hon icke
kan hoppas att genom sin kärlek ersätta Edvard
för, hvad hon som verktyg för den sällsammaste
slump beröfvat honom? Och med den lidelsefulla
kärlek, hon hyser till honom, kan hon återskänka
honom allt. Förmår kärleken lida allt, så förmår
den ändå mer ersätta allt. På mig bör i detta
ögonblick icke tänkas.
»Aflägsna er helt tyst och stilla, bäste major.
Säg Edvard, att jag går in på skilsmässan, att jag
öfverlämnar åt honom, er och Mittler att bestyra
om hela saken, att jag är fullkomligt lugn för min
framtida ställning och i hvarje hänseende kan vara
det. Jag skall skrifva under hvarje papper, man
lämnar mig, men man må icke begära af mig, att
jag skall medverka, öfverlägga och rådslå.»
Majoren reste sig. Hon räckte honom sin
hand öfver hufvudet på Ottilie. Han tryckte sina
läppar mot denna kära hand. »Och för mig, hvad
får jag hoppas?» hviskade han.
»I^åt mig bli er svaret skyldig,» sade Charlotte.
»Vi ha icke förskyllt att bli olyckliga, men icke
heller förtjänat att bli lyckliga tillsammans.»
Majoren aflägsnade sig, inom sig djupt bekla-
gande Charlotte, men utan att kunna känna med-
ömkan för det stackars döda barnet. Ett slikt
offer tycktes honom nödvändigt för allas deras
lycka. Han tänkte sig Ottilie med ett eget barn
på armen som den fullständigaste ersättning för
hvad hon beröfvat Edvard, han tänkte sig i sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
