Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med gladt sinne skall jag betrakta de ungas bryderi,
le åt deras barnsliga smärtor och med lätt hand
leda dem ur alla små förirringar. Den lycklige
passar icke att ha omsorg om lyckliga, — det lig-
ger i den mänskliga naturen, att ju mer man fått,
desto mer fordrar man af sig och andra. Endast
den olycklige, som återvunnit sitt lugn, förstår att
hos sig själf och andra uppamma känslan af att
också ett ringa godt bör njutas med förtjusning.»
»Låt mig mot din föresats,» sade Charlotte till
sist efter en stunds betänkande, »endast anföra en
invändning, som synes mig vara den viktigaste. Det
är nu icke om dig, det är frågan, utan om en tredje.
Du vet, hvilka känslor, som hysas för dig af den
gode, förståndige vännen, pensionsförestånderskans
biträde, och på den bana, du väljer, skall du med
livarje dag bli honom dyrbarare och oumbärligare.
Då han redan nu finner det svårt att lefva utan
dig, så skall han ännu mindre framdeles, då han
blifvit van vid din medverkan, kunna sköta sitt
kall dig förutan. Du kommer således endast att
först bistå honom, för att sedan fördärfva alltsam-
mans för honom.»
»Ödet har icke farit mildt fram med mig’,»
genmälde Ottilie, »och den som älskar mig, har
kanske ingenting bättre att vänta. Så god och för-
ståndig som min vän är, skall, hoppas jag, också
hos honom känslan af ren tillgifvenhet utveckla
sig. Han skall i mig se ett invigdt offer, som
endast kan uppväga en fruktansvärd ofärd för sig
och andra genom att hänge sig åt det gudomliga,
som osynligt omger oss och ensamt kan ge skydd
mot de anstormande onda makterna.»
Allt hvad det kära barnet sagt, tog Charlotte
i stilla begrundande. Hon hade på flerfaldiga sätt
förstulet sökt utforska, om icke ett närmande mel-
lan Ottilie och Edvard vore tänkbart, men till och
med den svagaste antydan, den minsta förhoppning
tycktes uppröra Ottilie på det djupaste, ja, hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
