Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 252
Charlotte, fastän endast för korta stunder. Olycks-
händelsen gjorde djupt intryck på honom, allden-
stund de båda makarnas återförening därigenom
sannolikt skulle gå om intet, men enligt sin vana
förlorade han icke hoppet och gladde sig nu i
tysthet öfver Ottilies beslut. Han förtröstade på
tiden, som mildrar allt, tänkte alltjämt på att föra
tillsammans de båda makarna och ansåg dessa
lidelsens stormar endast som pröfningar för den
äktenskapliga kärleken och troheten.
Charlotte hade strax i början skriftligen un-
derrättat majoren om Ottilies första förklaring
och enträget bett honom förmå Edvard att icke
vidtaga några åtgärder, utan förhålla sig lugn och
afvakta, om icke den unga flickan skulle återvinna
sitt själslugn. Också af de senare händelserna hade
hon meddelat hvad som behöfdes, och nu fick
Mittler det svåra uppdraget att förbereda Edvard
på en förändring i situationen. Men Mittler, som
väl visste, att man förr finner sig i det redan skedda,
än man samtycker till något, som skall ske, öfver-
lalade Charlotte att genast skicka Ottilie till pen-
sionen.
Så snart han farit, gjordes därför anstalter till
resan. Ottilie packade ihop sina saker, men Char-
lotte märkte, att hon hvarken ämnade taga med
den vackra lilla kistan eller någonting därur. Hon
teg och lät sin tigande väninna göra som hon ville.
Dagen för afresan var inne, Charlottes vagn skulle
föra Ottilie första dagen till ett kändt nattkvarter
och den andra till pensionen; Nanny skulle följa
med henne och bli hennes tjänarinna. Den lidelse-
fulla flickan hade efter barnets död åter närmat
sig Ottilie och visade henne nu igen samma varma
tillgifvenhet som förr, —- ja, hon tycktes genom
underhållande pratsamhet vilja taga igen den för-
summade tiden och helt och hållet ägna sig åt sin
älskade härskarinna. Nu blef hon alldeles ifrån
sig af glädje att få resa med, få se främmande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
