Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 257 —
finner mig här. Bredvid dig ligger ett bref, som
skulle förbereda dig. Läs, jag ber dig, läs det!
Och beslut sedan, hvad du kan!»
Hon blickade ner på brefvet, och efter att
ha besinnat sig en stund, tog hon upp det, bröt
det och läste det utan att förändra en min. Så
lade hon det sakta ifrån sig, tryckte därpå hän-
derna mot hvarandra och förde dem mot sitt bröst,
i det hon lätt lutade sig framåt och såg på den
enträgne med en blick sådan, att han blef tvungen
att afstå från allt, hvad han kunde önska eller be-
gära. Denna åtbörd sönderslet hans hjärta. Han
kunde icke uthärda åsynen af Ottilie. Det såg all-
deles ut, som om hon skulle sjunka på knä, ifall
han envisades. Förtviflad rusade han ut genom
dörren och skickade in värdinnan till Ottilie.
Han gick af och an ute i förstugan. Det hade
mörknat, inne i rummet var det tyst. Slutligen
kom värdinnan ut och tog ur nyckeln. Den goda
kvinnan var rörd och förlägen och visste icke,
hvad hon skulle göra. Då hon gick, räckte hon
Edvard nyckeln, som denne dock icke tog emot.
Hon lät ljuset stå och aflägsnade sig.
I djupaste smärta kastade sig Edvard ner vid
Ottilies tröskel, som han vätte med sina tårar.
Bedröfligare tillbragte väl aldrig ett par älskande
en natt i hvarandras närhet.
Dagen grydde, — kusken körde fram, väi-
dinnan öppnade och gick in i rummet. Hon tann
Ottilie liggande påklädd försänkt i sömn, gick till-
baka ut och vinkade in Edvard med ett deltagande
leende. De gingo båda fram till den sofvande,
men icke heller denna anblick förmådde Edvard
uthärda. Värdinnan tordes icke väcka henne, utan
satte sig midt emot. Slutligen slog Ottilie upp de
vackra ögonen och satte sig upp. Hon afböjer att
äta frukost, och nu träder Edvard in till henne.
Han ber henne enträget att säga ett ord, att för-
klara sin vilja; han svär att göra allt, hvad hon
17. — Valfrändskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
