Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kistan. Charlotte pysslar om henne, frågar, hvad
som händt, men får icke något svar.
Hon lämnar sin kammarjungfru, som kommer
med förfriskningar, kvar hos Ottilie och skyndar
till Edvard. Hon finner honom i salen, men icke
heller han ger henne någon upplysning. Han
kastar sig på knä för henne, badar hennes händer
med sina tårar och flyr undan på sitt rum, och
då hon vill följa efter honom, möter hon kammar-
tjänaren, som ger henne några upplysningar, så godt
han förmår. Resten kan hon själf tänka sig, och så
ägnar hon sig genast beslutsamt åt hvad ögonblicket
fordrar. Ottilies rum blir skyndsamt åter iordning-
ställdt. Edvard har funnit sina precis så, som han
lämnade dem, ända intill minsta papperslapp.
De tre tyckas åter finna hvarandra, men Ottilie
fortfar att tiga, och Edvard kan ingenting annat
än be sin hustru om ett tålamod, som tycks felas
honom själf. Charlotte skickar bud till Mittler och
majoren. Den förre står icke att anträffa, den
senare kommer. Inför honom utgjuter Edvard sitt
hjärta, för honom tillstår han allt ända in i minsta
enskildhet, och så får Charlotte reda på hvad som
händt, hvad som på ett så märkvärdigt vis för-
ändrat situationen och upprört sinnena.
Hon talar på det kärleksfullaste med sin make
och ber honom endast, att man icke för ögon-
blicket skall bestorma barnet. Edvard inser till
fullo sin hustrus värde, klokhet och tillgifvenhet,
men han behärskas uteslutande af sin lidelse.
Charlotte intalar honom hopp, lofvar att gå in pa
skilsmässan. Han tror det icke, han ar sa sjuk
till sinnes, att hoppet och tron omväxlande fly
honom, han yrkar på, att Charlotte skall lofva
majoren sin hand, — ett slags missmodigt vanvett
har gripit honom. För att lugna honom, radda
honom, gör Charlotte hvad han fordrar Hon
lofvar majoren sin hand, i fall Ottilie vill förena
sig med Edvard, men under det uttryckliga vill-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
