Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 260 —
koret, att de båda herrarna för ögonblicket resa
bort tillsammans. Majoren har ett ärende utom-
lands för sitt hof, och Edvard lofvar att följa med
honom. Man gör anstalter till resan och lugnar
sig en smula, emedan åtminstone någonting blir
gjordt.
Emellertid märka de, att Ottilie nästan full-
ständigt afhåller sig från mat och dryck och allt-
jämt framhärdar i sin tystnad. De försöka tala
förstånd med henne, men då hon blir ängslig och
orolig, lämna de henne åter i fred. De flesta af
oss ha ju den svagheten, att vi icke gärna plåga
andra, icke ens för deras eget bästa. Charlotte
grubblade öfver alla möjliga utvägar, och slutligen
kom hon på den tanken att skicka efter läraren
från pensionen, hvilken hade stor makt öfver
Ottilie. Han hade skrifvit mycket vänligt med an-
ledning af hennes oväntade uteblifvande, men icke
erhållit något svar.
För att icke öfverraska Ottilie, talar man om
denna plan i hennes närvaro. Hon tycks icke vara
med därom, blir fundersam, slutligen tycks ett
beslut mogna hos henne, — hon skyndar upp på
sitt rum och sänder ännu före aftonen de samlade
vännerna följande skrifvelse:
»Hvarför skall jag uttryckligen säga, mina
älskade, hvad som förstås af sig själft? Jag har
glidit ur min bana, och jag kommer icke tillbaka
in på den. En fientlig dämon, som fått makt
öfver mig, tycks hindra mig utifrån, om jag också
åter skulle kommit till endräkt med mig själf.
> Fullt ren och ärlig var min föresats att afstå
från Edvard, att aflägsna mig från honom. Jag
hoppades att aldrig mera möta honom. Det har
gått annorlunda — till och med mot sin egen vilja
stod han plötsligt inför mig. Mitt löfte att icke
inlåta mig i något samtal med honom har jag
kanske tagit och tolkat för bokstafligt. Men ögon-
blickets känsla och samvetet bjödo mig att tiga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
