Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 261
jag förstummades inför min vän, och nu har jag
ingenting mera att säga. Ett strängt ordenslöfte,
hvilket kanske plågsamt ängslar den, som öfver-
lagdt aflägger det, har jag, drifven af stundens
känsla, påtagit mig. Låt mig framhärda däri, så
länge mitt hjärta bjuder mig. Kalla icke hit någon
slags medlare! Bed mig icke, att jag skall tala,
att jag skall njuta mer mat och dryck än jag nätt
och jämt behöfver. Hjälp mig genom tålamod och
skonsamhet öfver denna tid. Jag är ung, och ung-
domen tillfrisknar ju åter, helt oväntadt. Tål mig
i er närhet, fröjda mig med er kärlek, lär mig
med edra samtal, men öfverlåt mitt inre åt mig
själf!»
Herrarnas länge förberedda resa blef icke af,
emedan majorens utländska beskickning uppsköts
tills vidare, och ingenting kunde vara Edvard mera
välkommet. På nytt uppmuntrad af Ottilies biljett,
berättigad genom hennes tröstande, förhoppnings-
fulla ord till att ståndaktigt hålla ut, förklarade
han med ens, att han icke ämnade aflägsna sig.
»Hur dåraktigt,» utbrast han, »är det icke att för-
hastadt kasta bort det oumbärligaste, som vi vis-
serligen hotas att mista, men likväl kanske ännu
kunna rädda åt oss. Och hvarför kasta vi bort
det? Bara därför att det skulle se ut, som om
människan hade rättighet att välja. Under in-
verkan af en dylik enfaldig inbilskhet har jag sa-
lunda ofta flera timmar, ja, flera dagar för tidigt
lösslitit mig från vänner, endast för att icke bli
oemotståndligt tvingad af den sista, obevekligt fast-
ställda terminen. Men denna gång vill jag stanna.
Hvarför skulle jag resa? Är hon icke redan af-
lägsnad ifrån mig? Det faller mig icke in att fatta
hennes hand, att trycka henne till mitt hjärta, — jag
vågar icke ens tänka på det, jag bäfvar för blotta
tanken. Hon har liksom höjt sig högt öfver mig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
