- Project Runeberg -  Valfrändskap /
268

(1903) [MARC] [MARC] Author: Johann Wolfgang von Goethe Translator: Walborg Hedberg With: Hellen Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 268
käraste fröken, det är en riktig brudklädning, just
hvad som passar för er!»
Då Ottilie hörde dessa ord, sjönk hon ner på
soffan. Nanny ser sin härskarinna blekna och ligga
där stel och orörlig, — hon rusar till Charlotte,
man kommer.
Husläkaren skyndar till, — han tar det i bör-
jan endast för kraftlöshet och skickar efter litet
buljong. Men Ottilie visar koppen med afsky ifrån
sig, ja, hon faller nästan i konvulsioner, då man
för den till hennes mun. Han frågar allvarligt och
brådskande, hvad Ottilie ätit under dagen? Flickan
stammar, han upprepar sin fråga och hon bekän-
ner, att Ottilie icke ätit någonting alls.
Nanny förefaller honom ängsligare än skäligt
är, och han drar henne med sig in i ett sidorum.
Charlotte följer efter, flickan kastar sig på knä och
tillstår, att Ottilie redan under lång tid ätit så godt
som ingenting. På Ottilies enträgna uppmaningar
har hon i hennes ställe förtärt maten och ingenting
sagt, därför att hennes härskarinna med bedjande
och hotande åtbörder förbjudit henne det, och också
därför, tilläde hon oskyldigt, att det smakade henne
så godt.
Majoren och Mittler kommo in och finna Char-
lotte och läkaren i full verksamhet. Det bleka,
ljufva barnet satt, vid full sans som det tycktes, i
soffhörnet. Man ber henne, att hon skall lägga
sig ned, hon vägrar, men tecknar, att man skall
bära fram kistan åt henne. Hon sätter fotterna på
den och befinner sig i en halft liggande bekväm
ställning. Hon tycks vilja taga afsked, hennes åt-
börder uttrycka den varmaste tillgifvenhet för de
kringstående, kärlek, tacksamhet, bön om förlåtelse
och det ömmaste farväl.
Edvard, som just stiger af hästen, får höra,
hvad som händt, han störtar in i rummet, kastar
sig ned bredvid henne, fattar hennes hand och
öfverhöljer den med stumma tårar. Så förblir han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:47:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/valfrands/0284.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free