- Project Runeberg -  Valfrändskap /
272

(1903) [MARC] [MARC] Author: Johann Wolfgang von Goethe Translator: Walborg Hedberg With: Hellen Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 272 —
anskaffats en väkterska, för att under den första
tiden hålla vakt vid liket, som lag dar helt inta
gande under sitt glaslock. Men Nanny ville icke
låta beröfva sig denna befattning, - ^nvd e slunna
där ensam, utan något sällskap, och sorgfälligt skota
den för första gången tända lampan. Hon begai
detta så ifrigt och envist, att man gaf vika foi
icke tillfoga henne en sinnesskakmng som skulle
varit farligare.
Men hon förblef icke länge ensam, ty da skym-
ningen sänkte sig, och det sväfvande ljuset kom
till sin fulla rätt och spred ett klarare sken, opp
nades dörren, och arkitekten trädde in i kapellet
hvars fromt utsirade väggar i det milda skimret mötte
hans blickar med en åldrigare och mera mystis t
prägel, än han någonsin kunnat tanka sig.
Nanny satt på ena sidan om kistan. Hon
kände genast igen honom, men pekade endast tys°
på sin bleka härskarinna. Och sa stod han pa
andra sidan i ungdomlig skonhet och kraft, ha
visad till sig själf, orörlig, försänkt i tankar med
hängande armar, medlidsamt knappta hander, hut
vud och blick vända mot den aflidna.
Redan förr en gång hade han stått sa infor
Belisarius. Ofrivilligt råkade han nu mtaga samm
ställning, och hur naturlig foll den sig icke har.
Också här hade något ovärderligt stort blifvit s on
tadt från sin höjd, och om i det förrai fallet iman
måste beklaga, att en mans tapperhet, klokhet,
kraft rang och förmögenhet gatt oaterkallel g
Se, ett egenskaper, som i .rgörande.s ogonMrck
äro oumbärliga för nationen och fursten, icke bl t
vit uppskattade, utan tvärtom förkastade och
stötta, så hade här åter en mangd andra stilla
dygder, som naturen nyss förut kallat fram ui
sina rika djup, åter hastigt utplanats af hennes
likgiltiga hand, — sällsynta, sköna, intagande dyg-
der, hvilkas fridsälla inflytande den arma validen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:47:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/valfrands/0288.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free