Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och det’ — här lade björn [vedernamn på en av
bokens personer] plötsligen sin hand på Brunos
arm, då denne i dörren vände sig om med ett
utseende, som om verldens åskor ville ljunga ur
hans själ — ’i en broders hem, som även är ert
hem, inför en vän, som vill göra allt för ... Bruno!
ja, det är oförlåtligt!...’" Numera är det
däremot just troget återgivande av talet som vi i
sådana fall kräva. Och då gäller det för
högläsaren: Lyssna till hur det skulle sägas!
Men så ha vi ju allt det myckna som är
skrivet på den där vanliga torra, färglösa prosan
("normalprosan") — en nödvändig stilart för
sitt syfte, detta får inte glömmas. Den står
genom själva sin egenart ofta fjärran från
naturligt tal. Jag vill likväl söka visa, att det dock
alltjämt är detta naturliga tal som — här på visst
sätt indirekt — bör vägleda vid läsningen. Låt oss
alltså ta ett stycke typisk tidningsprosa! (Visserligen
må det sägas: vad skall det tjäna till att högläsa
sådant? Ja det är egentligen i min bevisförings
tjänst som jag berör även sådan slags text. Vi
kunna emellertid tänka oss t. ex. den situationen,
då någon sitter och läser tidningen högt vid en
sjukbädd.) Exemplet väljes på måfå. "På ett
av sexton fredsorganisationer anordnat möte i
Musikaliska Akademiens sal i Stockholm på
årsdagen av stilleståndet efter världskriget talade
statsrådet Undén. Han yttrade bl. a.: "Den
fortgående militariseringen i åtskilliga länder av
folkens och särskilt ungdomens mentalitet är det
kanske mest ödesdigra draget i världsläget, men
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
